This page is in Swedish only!
But please enjoy all of the wonderful pictures it contains.






Här nedan följer information om pinschern.

Sidan innehåller dock väldigt mycket text och en hel del bilder. Surfar du med modem kan det ta en stund att ladda sidan - men den som väntar på något gott... Lättast navigerar du genom att klicka på det du finner intressant i innehållsförteckningen för att snabbt och lätt nå dit. Det går dock lika bra att scrolla och läsa texten i ett svep om man nu orkar och vill det.



Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor.




Tyvärr är inte rubrikerna vilka det står NYTT efter i innehållsförteckningen klara.
Dessa får dock stå kvar tillsvidare, som en nagel i ögat för mig att göra klart dem.




På bilden ser du Lilla Enebys Wilma










Inledning

Syftet med den här sidan är för mig att försöka befästa de kunskaper jag erhållit från
de hundböcker och andra faktasamlingar jag läst. Jag refererar i den löpande texten i huvudsak med egna ord till den litteratur jag bäst tagit till mig. Vid rena referat är det angivet med citationstecken. Jag har också vävt in egna tankar och åsikter.



Xerox & matte Petra

Jag hoppas att min text ska kunna komma till glädje för dem som tar sig tid att läsa
den. Jag mottar med glädje förslag till förbättringar och kritik. Sidan kommer allt
eftersom att kompleteras med fler rubriker och en del omskrivningar och tillägg.








Rasstandard

OBS! Nedanstående text är citerad i sin helhet.
Källa: Pinschers och dvärgpinschersektionens hemsida (se förteckning över referenser).

FCI - Standard Nr : 184
Ursprung : Tyskland
Publikationsdatum för den giltiga
originalstandarden: 06.04.2000
Användning : Sällskapshund
Klassifikation FCI : Grupp 2 sektion 1 pinscher
och schnauzer utan bruksprov


V
år ögonsten Vera nästan 8 veckor



Bakgrund/ändamål:

"Den släthåriga pinschern representerar en mycket gammal ras som redan 1880
var omnämnd i den tyska hundstamboken. Den har samma förfäder som schnauzern,
vilken man också kallade strävhårig pinscher. Den släthåriga pinschern skilde sig
från början med sin färg och korta pälsfrån den strävhåriga varianten. De flesta av dem
var svarta med ljusröd tan-teckning, enfärgade i bruna toner till röd, peppar- saltfärgade
eller enfärgat blågrå till svart.


Lilla Enebys Wilma


Helhetsintryck

Pinschern är en släthårig, medelstor hund med stolt hållning och flytande linjer,
elegant och kvadratiskt byggd. Den är kraftig som schnauzern. Dess välutvecklade
muskulatur framträder särskilt tydligt i rörelse under den släta pälsen.

Viktiga måttförhållanden:

- Pinschern skall vara så kvadratisk som möjligt.
- Huvudets hela längd (från nosspets till nackknöl) skall motsvara hälften av ryggens längd
(från manke till svansansättningen).




Quebecs Puce Peyton


Uppförande/karaktär:

Pinschern är livlig, temperamentsfull, självsäker och balanserad.
Detta parat med klokhet och uthållighet gör den till en trevlig familje-, vakt- och sällskapshund.

 

Huvud:

- Skallpartiet skall vara kraftigt och långsträckt utan starkt framträdande nackknöl.
- Pannan skall vara flat och löpa parallellt med nosryggen.
- Stopet ska vara lätt, med ändå tydligt markerat.
- Nostryffeln skall vara välutvecklad och den skall alltid vara svart.
- Nospartiet skall sluta i en trubbig kil. Nosryggen skall vara rak.
- Läpparna skall vara svarta, strama och slutna tätt intill käkarna. Mungiporna ska vara strama.
- Under- och överkäkarna skall vara kraftiga.
- Det fulltaliga saxbettet skall vara kraftigt med rent vita tänder.
- Tuggmuskulaturen skall vara kraftigt utvecklad utan störande kindbildning
.




Xerox


Ögonen skall vara mörka och ovala. Ögonkanterna skall vara svarta och åtliggande.

Hängöronen skall vara högt ansatta och vikta. De skall vara V-formade och öronens
inre kant skall ligga mot kinderna och vara riktade framåt mot tinningarna. Öron- vikningen skall vara parallell och inte ligga ovanför skallens plan.

Halsen skall vara ädelt böjd och inte för kort. Den skall harmoniskt och jämnt övergå till manken. Halsen skall vara torr utan löst halskinn eller hakpåse. Halshuden skall vara stram och utan rynkor.




Veras pappa Lilla Enebys Victory for Ceriinan /Leevi.
Tack Jaana för att jag får använda bilden.



Kropp:

- Rygglinjen skall från manken slutta något bakåt.
- Manken skall utgöra överlinjens högsta punkt.
- Ryggen skall vara kraftig, kort och stram.
- Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och djupt. Avståndet från sista revbenet till
höften skall vara kort, varvid hunden verkar kompakt.
- Korset skall vara lätt rundat och omärkligt övergå i svansansättningen.
- Bröstkorgen skall vara måttligt bred, vara oval i genomskärning och nå till armbågarna.
- Förbröstet skall vara markant utvecklat genom bröstbensknappen.
- Flankerna skall inte vara överdrivet uppdragna utan bilda en vackert böjd linje.
Svansen skall bäras naturligt



Xerox



Extremiteter:

- Framstället skall sett framifrån vara kraftigt, rakt och inte trångt ställt.
- Underarmarna skall från sidan sett vara raka.
- Skulderbladen skall ligga fast an mot bröstkorgen. Skuldrorna skall vara väl
musklade på bägge sidor om skulderbladen och nå över bröstkotornas
taggutskott. De skall vara så snedställda som möjligt och väl tillbakalagda.
Vinkeln mot horisontallinjen skall vara ca 50 grader.
- Överarmarna skall ligga väl an mot kroppen. De skall vara kraftiga och muskulösa.
De skall vara vinklade ca 95-105 grader mot skulderbladen.
- Armbågarna skall ligga korrekt an och varken vara utåt- eller inåtvridna.




På bilden ser du Xerox vackra mor Paris des Charmettes.
Notera att tiken är helkuperad. Kupering är dock sedan länge
förbjudet i Sverige, vilket betyder att tiken är importerad.
Tack snälla Anna för att jag får låna bilden.



- Underarmarna skall vara kraftigt utvecklade och väl musklade. De skall framifrån och från sidorna sett vara fullkomligt raka.
- Handlovarna skall vara kraftiga och stadiga.
- Mellanhänderna skall vara kraftiga och något fjädrande. De skall framifrån sett vara lodräta, från sidan sett skall de vara något snedställda.
- Framtassarna skall vara korta och runda med välvda och tätt intill varandra liggande tår (kattfötter).
- Trampdynorna skall vara hårda. Klorna skall vara korta, svarta och kraftiga.




Xerox



Bakställ:

- Bakbenen skall från sidan sett vara snedställda. Bakifrån sett skall de vara
parallella och inte trångt ställda.
- Låren skall vara måttligt långa. De skall vara breda med kraftig muskulatur.
- Knäna skall vara varken inåt- eller utåtvridna.
- Underbenen skall vara långa, kraftiga, seniga och övergå i kraftfulla hasor.
- Hasorna skall vara utpräglat vinklade, kraftiga och stabila samt varken inåt-
eller utåtriktade.
- Mellanfötterna skall vara lodrätt ställda.
- Baktassarna skall vara något längre än framtassarna. De skall ha välvda och tätt
intill varandra liggande tår.
-
Klorna skall vara korta och svarta.


Rörelser:

Mellanpinschern är en travare. Ryggen skall förbli fast och relativt stadig i rörelse.
Rörelserna skall vara harmoniska, säkra, kraftfulla, fria och marktäckande.
Typisk trav är marktäckande, avspänd och flytande med kraftigt påskjut och fria frambensrörelser.


Hud:

Huden ska ligga stram på hela kroppen.

Pälsstruktur:

Pälsen skall vara kort och tät. Den skall ligga slätt intill kroppen och vara
glänsande. Det får inte finnas några kala fläckar.

Färg:

- Enfärgat: hjortröd, rödbrun till mörktrödbrun
- Svart med tan-teckning : lacksvart päls med röda eller rostbruna tecken.
Eftersträvansvärt är så mörka, djupa och skarpt avgränsade tecken som möjligt.
Tecknen skall finnas över ögonen, på halsens undersida, på mellanhänderna, tassarna,
innansidan av bakbenen och under svansen. Det skall finnas två likadana, klart
avgränsade trekanter på bringan.



På bilden ser du Harry Vilja, Vilma, Tanja och Åke.
Tack snälla Emma
(Harrys matte) för att jag fick använda mig av bilden.



Storlek och vikt:

- Mankhöjd hanhundar och tikar: 45 till 50 cm
- Vikt hanhundar och tikar: 13-18 kg.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden
av avvikelse.

- Grov eller tunn, låg- eller högställd.
- Grov eller rund skalle.
- Pannrynkor.
- Kort , spetsigt eller smalt nosparti .
- Tångbett.
- Ljusa ögon, för små eller för stora ögon .
- Lågt ansatta eller mycket långa, olikt burna öron.
- Hakpåse.
- För lång, uppdragen eller svag rygg
- Karprygg
- Sluttande kors
- Långa tassar
- Passgång
- Trippande rörelser
- Tunn päls
- Ålstreck , mörk sadel och urblekt eller ljus päls
- Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden
föreskrivna med upp till 1 cm.




Xerox


Allvarliga fel:

- Bristande könsprägel
- Lätt kroppsbyggnad
- Äppelhuvud
- Avsaknad av parallella linjer i huvudet
- Utåtvridna armbågar
- Rakt eller hjulbent bakställ
- Inåtvridna hasor
- Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden
föreskrivna med mer än 1 cm men mindre än 3 cm.

Diskvalificerande fel:

- Missbildningar av varje slag
- Tydligt omvänd könsprägel
- Bettfel som över-, under- eller korsbett
- Enskilda grava fel som konstruktions-, päls- och färgfel
- Mankhöjd som över- eller understiger standarden med mer än 3 cm.
- Skyggt, aggressivt, ilsket, överdrivet misstänksamt, nervöst uppträdande.

Nota Bene:

Hund får inte prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som
menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:

Hos hanhundarna måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna
i pungen.".


Lilla Piröns Hasty Harryton & Lilla Enebys Vilja.
Tack snälla Emma för att jag får använda bilden.










Allmän information om rasen

Pinschern är en underbar ras, men inte en hund för alla. Pinschern lämpar sig bäst till en vad beträffar hund relativt erfaren eller en väl påläst/vetgirig ägare.

En pinscher är kvicktänkt, intelligent, nyfiken och har ofta en egen uppfattning om hur saker och ting ska göras. Pinschern är ofta snabb att finna och utnyttja sin ägares svaga punkter om vi inte är uppmärksamma på dess förehavanden och orubbligt konsekventa.


En pinscher kan skälla men är absolut inte skällig. Den nöjer sig oftast med ett varningsskall för att påkalla sin ägares uppmärksamhet när den anser att detta behövs.

Pinscher är stolt och vänlig men skulle enligt den tidigare rasstandarden vara något
reserverad mot främlingar, den ska dock absolut inte vara rädd eller visa aggresivitet! Det är nämligen viktigt att dagens hundar är sociala och vänligt inställda till människor på ett balanserat sätt, för att trivas och må bra i vårt samhälle.

Pinschervalpen är oerhört receptiv och det är således mycket viktigt att den får rikligt med god miljö- och social träning så att det reserverade draget som återfinns hos många individer inte blir för dominant. I första hand fäster sig dock pinschern vid den egna familjen och familjens vänner.



Xerox och matte

En pinscher har en mycket stor tilltro till sin egen förmåga och rör sig gärna över stora ytor långt ifrån föraren när den är lös. Varpå jag rekommenderar att du som ägare till en pinscher tidigt tränar din hund på att den gör säkrast i att hålla reda på dig och på intet sätt tvärt om...! Denna träning påbörjas för bäst resultat så snart du fått hem din valp, genom att du har hunden lös eller i lång lina och hela tiden försöker smita i väg och gömma dig. När valpen är följsam eller då den hittar dig efter att du lyckats gömma dig belönar du rikligt med mat, godis, gos eller lek.

Som pinscherägare bör man vara väl medveten om rasens krav på att det finns en klar och tydlig rangordning i flocken/familjen. Är man inte ur hundperspektiv en mycket tydlig och rättvis ledare kan pinschern snart försöka ta över ansvaret och träda in som flockledare.

Vid all inlärning och träning av pinschern är motivation ledordet. Pinschern är intelligent och har lätt för att lära, men det är oerhört viktigt att inte traggla för länge med ett och samma moment då en stolt och smart pinscher lätt förlorar intresset vid monotona träningsmetoder.

Det är svårt att tvinga en pinscher till ovillkorlig lydnad då den har en mycket hög integritet, varför mjuka dressyrmetoder som bygger på kontakt och positiv belöning fungerar bäst, dock blandar jag själv mjuka metoder med ganska rejäla tillrättavisningar när så krävs. När man väl vunnit pinscherns förtroende och förtjänat dess kärlek är den oerhört lojal och kan vara mycket samarbetsvillig.

En pinscher har oftast ett mycket gott självförtroende och tar många gånger plats som ledare tillsammans med andra hundar, trots att de kanske är både äldre och större. Dock har de vanligen en förmåga att komma mycket väl överens med andra hundar.

 


Zalle, Xerox och Wilma busar.

Pinschern trivs bäst i ett nära samspel med sin familj. Den vill således inte känna
sig utanför de aktiviteter familjen företar sig. Det är därför viktigt att tidigt påbörja ensamhetsträning i mycket, mycket korta doser, gärna flera gånger dagligen. Till en början räcker det med några sekunder, gärna så ofta så möjligt för att successivt utökas. Detta är något jag som uppfödare även har tränat valparna på deras 3-4 sista veckor hos mig.

Pinschern är lekfull högt upp i åren och mognar sent, först vid 3-4-års ålder kommer den till sin verkliga rätt. Även om pinschern redan vid 2 års ålder känns relativt färdig vittnar många pinscherägare om att det skett ytterligare en mognads-förändring efter 3 års ålder.

Med barn kan Pinschern vara helt underbar, men den har ofta svårt att acceptera orättvis behandling eller ojusta tag från någon, vare sig vuxna eller barn. Lämna aldrig barn ensamma med en hund och lär dem att tyda och respektera hundens signaler och rätt till en fristad.


Izabelle & Rocco
Izac & Rocco

Pinschern kräver ett visst mått av såväl fysisk som mental träning för att må bra. Det är dock minst lika viktigt för en pinscher att lära sig att koppla av som att få aktivering. En pinscher är en hund som ska kunna koppla av när inget händer, men som ger järnet när det gäller.



Wilma, Xerox och Zalle på språng.








En mångsidig och läraktig hund

Många pinschrar säljer sin själ för en godbit och i princip finns det inga gränser för vad en pinscher kan lära sig. Man kommer emellertid inte långt med monotona träningsmetoder utan riklig positiv förstärkning. Pinschern vill gärna vara till lags – men, helst på sina egna villkor. Det gäller således att träna en pinscher med fantasi och inlevelseförmåga i kombination med ett tydligt ledarskap. Som förare gäller det således att fundera ut olika sätt att motivera hunden för att få den att göra som man vill.

Pinschern har svårt att acceptera hård och okänslig behandling, vilket absolut inte betyder ett liv utan krav, men kraven ska vara anpassade så att en stolt och vacker varelse som en pinscher kan acceptera dessa. En pinscher fostras och lär bäst genom omväxlande lek, kel, fasthet, konsekvens, förståelse och en stor dos humor.



Xerox på stora bruksstegen


Pinschern är lättlärd och har en snabb uppfattningsförmåga varpå det är lätt att ha för bråttom, vilket kan ge bakslag i form av en rastlös otrygg hund, eller en hund som helt enkelt tröttnar och lägger av. Kom därför ihåg att skynda långsamt och ofta gå tillbaks i träningen samt att alltid vara generös med beröm och belöningar.

Träna aldrig långa pass med en pinscher som snabbt kan bli uttråkad. Det är oerhört viktigt att träningen och samvaron med ledaren är så rolig och stimu-lerande som möjligt! Det är träningen och samvaron med föraren som ska vara det absolut roligaste och ur hundens synpunkt det mest givande i vardagen...



Xerox tränar platsliggning med störning
(alldeles intill tränar pinscherkompisarna Wilma & Zalle Agility).


En pinscher vill gärna vara med i händelsernas centrum och passar därför
en aktiv familj bra. Aktiviteter som passar rasen är lydnad, agility, freestyle spårarbete, sök, drag, rapport, konster, hjärngympa och mycket annat. Det finns egentligen inget som talar emot pinschern vad beträffar dess kapacitet att lyckas inom hundsportens samtliga grenar. Dock måste jag erkänna ett det oftast är lättare att nå snabba resultat med någon av bruksraserna. Men varför ha bråttom?



Xerox tränar Agility.









Tips till blivande pinscherägare

Mitt allra viktigaste råd är att du oavsett ras läser så många hundböcker som möjligt. Helst innan du skaffar hund! Det är dock aldrig för sent och även erfaret hundfolk mår bra av att damma av kunskaperna med väl vald facklitteratur med jämna mellanrum. Tjusningen är också den att vi aldrig någonsin kan bli fullärda... Se gärna mina referenser och tips om vidare läsning.


Xerox myser med matte Petra


Jag rekommenderar som sagt alla att läsa så mycket som möjligt samt ställa frågor till och besöka olika uppfödare. Tänk också på att välja uppfödare med den största omsorg när du sedan bestämt dig för rasen. Jag ser med sorg på de uppfödare (oavsett ras) som inte gör sitt allra yttersta för att främja "sin" ras. Med detta menar jag att det för en seriös uppfödare är en självklarhet att enbart avla på friska och mentalt stabila hundar. Vi har tyvärr många pinschrar i vårt avlånga land som är allt för stressade och mentalt instabila. Försök med detta i minnet att bilda dig en bra uppfattning om föräldradjurens mentalitet och allmänna hälsa innan du bestämmer dig för att tinga en valp.


Xerox 8 veckor

Kontrollera att föräldradjuren är ögonlysta u.a. och är friröntgade det vill säga har HD A/B. På äldre avelsdjur är det tyvärr vanligt att det inte finns någon officiell HD-status på grund av att pinschern inte anses ha problem med sina höftleder. Dock står jag fast vid min rekommendation om att enbart köpa valp efter dokummenterat friska djur. Dock kan jag göra ett undatag för djur där avkoman har en officiell och tilltalande hälsostatus. Att använda sig av avelsdjur där ena föräldern har HD C och den andre HD A kan av mycket goda skäl godtas. Men det är naturligtvis att föredra avelsdjur med HD A/B. Jag kan även acceptera en lindrig avvikelse på t.ex. ena ögat. Men även här är det naturligtvis att föredra att båda ögonen är helt u.a. Dock är det viktigt att komma ihåg att inte ens helt friska och på pappret exemplariska avelsdjur garanterat lämnar frisk avkomma, men risken för diverse tråkigheter minskar. En annan viktig aspekt är att det inte finns någon helt perfekt hund, all avel är alltid en fråga om att göra rätt avvägningar och söka finna avelsdjur som på bästa möjliga sätt kompletterar varandra.

Sedan vill jag åter poängtera att pinschern är en "frisk" och sund ras, men det är viktigt att vi behåller den så samt gör vårt yttersta för att förbättra den. På svenska kennelklubbens hunddatabas kan du få information om hälsostatus, tävlings-  utställnings- och MH-resultat med mera, väl värt ett besök för den vetgirige valpköparen! Det går naturligtvis även bra att fråga uppfödaren om detta, be denne gärna visa intyg som stärker uppgifterna om du känner dig det minsta osäker.



På bilden ser du Hicksons Aisha Altobella 8 1/2 vecka.
Copyright Hickson Pinschers 2004.
Tack snälla Joanna för att jag fick låna bilden.


Tänk på att du som spekulant på en valp förhoppningsvis ska komma att leva i många år med den valp du köper. Gör därför allt som står i din makt för att förvissa dig om att det kommer vara en frisk och mentalt stabil hund som du har stor glädje av och trivs med. Finns det avkommor sedan tidigare, bör du försöka bilda dig en uppfattning även om dem, det kan ge dig en fingervisning om hur din hund kommer att bli.


Xerox 8 veckor








Pinschern – en frisk ras?

Pinschern är jämfört med många andra raser en "frisk" ras. Dock förekommer fall av enstaka ögonsjukdomar, höfledsdysplasi, kala fläckar t.ex. på grund av demodicos (hårsäckskvalster), men även hudåkommor relaterade till dåligt immunförsvar, tunna spruckna kanter på öronen, vaccinationsreaktioner, bettfel och förlust av tänder.



Xerox i mattes trygga famn, har här precis
fått sedering inför HD-röntgen.

Min innerliga önskan är att pinschern ska förbli en "frisk" ras och att vi tillsammans ska sträva efter att få den ännu friskare. Jag ser det därför som en investering i rasens framtid att som uppfödare söka få en så klar bild som möjligt av sina avelsdjur och avkommor. Vänd dig därför till en uppfödare du känner att du har förtroende för och som tydligt ger ett kunnigt intryck av att ha rasens bästa för ögonen.



Xerox på röntgenbordet minuterna innan röntgen.









De första veckorna med valpen

De första veckorna med valpen ska präglas av kärlek och en lugn, trygg miljö utan allt för många förbud. Plocka därför undan allt som valpen kan tänkas vilja smaka på som du inte vill att han ska tugga sönder. Se också till att han har rikligt med leksaker och tuggben som han får leka med och tugga på. Kom också ihåg att dessa första veckor med valpen är avgörande för er framtid tillsammans.


Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor.


Naturligtvis ska valpen ändå lära sig vad som är rätt och fel.Tuggar han på något förbjudet, säg ett bestämt men ändå lugnt nej och ge honom en leksak eller ett tuggben istället. Så fort han tuggar på benet eller leksaken ge massor med beröm.



Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor.


Att lystra och avbryta det hunden företar sig på ordet nej ska alltid leda till något positivt. Valpen förstår naturligtvis inte från början vad nej betyder. Gör därför som tiken skulle ha gjort i sin uppfostran av valpen om han inte reagerar på ordet och ditt bestämda tonläge,- ta lugnt tag i valpen och håll fast honom tills han slappnar av varpå du tröstar och berömmer lugnt och rikligt. Att trösta hunden efter en tillrättavisning är bra på två sätt, dels stärker det er relation dels förstärker det faktiskt effekten av tillrättavisningen.


Xerox 9 veckor

Ett annat mycket användbart och bra knep är att utrusta sig med en blomspruta eller en vattenpistol och spruta vatten på hunden då den inte hörsammar eller förstår ditt nej. Det bästa med denna metod är att du kan uppnå en skonsam men ändå mycket effektfull korrigering även på avstånd. Du kan även "spetsa" vattnet med lite citronsaft för att uppnå större effekt om så behövs. Försök dock om så är möjligt att inte visa hunden ditt "hemliga vapen". Hunden ska koppla obehaget med ordet nej och lära sig att han genast ska avbryta det han företar sig och söka din kontakt, varpå du berömmer rikligt.



Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor.


Valpar testar alltid mer än en gång om förbudet fortfarande gäller. Kommer matte/husse att säga till mig den här gången också…? Jämför med barn, de gör exakt likadant inte sant? Här gäller det att ha tålamod och inte ge upp, är din hund envis så måste du vara ännu mer envis men framförallt orubbligt konsekvent.







Träna inkallning med valpen tidigt

Träna inkallning av valpen från första början både inomhus och utomhus. Många hundägare gör det fatala misstaget att påbörja träningen av allmänlydnaden allt för sent. Valpen har som lättast att lära när den är riktigt ung. Utnyttja detta faktum och du gör både dig själv och valpen en stor tjänst. Man kan jämför en åtta veckors valp med ett barn på sex år när det gäller initiativtagande och självsäkerhet...

Använd gärna en tunn och stark lina, som är ca 10-20 m lång, när ni är ute. Linan är alltid bra, som en säkerhet, om valpen skulle bli skrämd eller av annat skäl inte vill komma när du ropar.


Rivendells Aslan 8 veckor


Jag tycker också att det i mångas ögon hemska flexikopplet fungerar bra för detta ändamål. Faktum är att jag högre upp i åldern även använder mig av flexikopplet även i lydnasdträningen. Fördelen med flexikopplet är att det är lättare att hålla reda på. Rätt använt ska ett flexikoppel användas som en förlängd arm, hundens upplevelse ska vara som om vore den vore lös.

På den mycket snabba unghunden hjälper det många gånger inte att ha en lång lina släpandes efter den. Hunden har helt enkelt hunnit bli för snabb och du hinner inte stoppa den genom att trampa på linan. Den i mina ögon enda nackdelen med flexit är att det så vitt jag vet enbart finns upp till åtta meters lina, men det räcker gott och väl för min del då jag normalt inte gärna vill att mina hundar uppehåller sig så mycket längre bort än så.


Xerox, här 8 v. tränar inkallning



Att gå fint i koppel

Det är också viktigt att tidigt lära hunden att inte dra i kopplet att tillåta detta är i hundens ögon att överlämna ansvaret på honom vid era promenader...
Tillåt därför aldrig hunden att dra, åtminstonde inte när den är iförd halsband.
Det är dessutom direkt skadligt för hunden att streta och dra då den är iförd halsband. Nacken kan skadas allvarligt, och många vuxna hundar som plötsligt en dag blir aggresiva kan härledas till detta problem. Hunden har då kanske fruktansvärda smärtor i nacken efter att konstant och under en längre tid ha dragit i kopplet.




På bilden ser du Hicksons Azlan Alzagar 8 1/2 vecka.
Copyright Hickson Pinschers 2004.
Tack snälla Joanna för att jag får använda bilden.



Många hundägare är också inkonsekventa beträffande att gå i koppel, antingen så är det acceptabelt att hunden drar eller så är det de inte! Bestämmer man sig för att inte konsekvent förbjuda hunden att dra i koppel är det skonsammast att alltid använda sig av sele på hunden. Många inkonsekventa hundägare som brottas med detta blir ibland så förbaskade på hunden att de rycker till i kopplet så hunden nästan flyger omkull. Denna typ av grym misshandel kan lätt orsaka allvarliga skador på hunden i synnerhet om den bär halsband.

Hunden får naturligtvis inte dra heller iförd flexikoppel. Jag har en speciell sele på hunden när det är ok att dra, t.ex. när vi har bråttom och inte hinner eller har lust att konsekvent träna hunden att gå fint i koppel. Jag använder även denna sele på Xerox när han nu har börjat konditions- och styrketräna, han brukar bl.a. följa med mig ut på inlinesturer och då får han mer än gärna dra.





Hur får man då hunden att sluta dra i kopplet?

Enda sättet att bli av med koppeldragande, är att vara orubbligt konsekvent.
Det går inte att vara trött en morgon och strunta i det. Håller man hårt på det,
så ger det snabbt resultat! Vad du borde testa är, att om din hund inte redan kan det, lära in "nej". Och varje gång kopplet stramar åt, så säger du "nej", stannar och backar. Du börjar inte gå igen förrän hunden har tagit kontakt med dig, och du då har berömt honom. Genom att göra så här, lär han sig snart att dra = att man inte kommer någonstans, utan tvärtom bara kommer bakåt. Jag använder mig delvis av denna metod men om hunden är allt för nonchalant eller en hund som redan "vet" att det inte är tillåtet att dra uppvisar olydnad tar jag tag i hunden bestämt och visar mitt missnöje genom att hålla fast den och tala med en mörk, sträng och uppfodrande röst samt närgången ögonkontakt. Många pinschrar blir förnärmade av detta och skriker rätt ut då den anser sig bli ytterst orättvist behandlade, sådant trams tar jag dock ingen som helst hänsyn till. Om nu hunden anser sig ha blivit "trampad på tårna" får han kort och gått anpassa sig efter mina krav eller utstå förnedringen! Dock kan det vara oerhört generande att ens hund skriker som om man försöker ha ihjäl den, men det är egentligen ett ganska charmigt personlighetsdrag hos den stolta pinschern, även om man riskerar att en och annan höjer på ögonbrynen.

En viktig detalj i det hela är, att det han kastar sig mot ska han bli blåst på. Alltså, om han kastar sig mot en annan hund, så får han inte hälsa på den. Då tar du tag i honom, sätter honom ner, och väntar på att han ska ta ögonkontakt med dig.
När han gör det, så säger du om det är lämpligt/när du känner för det "varsågod" (under förutsättning att han kan det), och låter honom gå fram och hälsa på hunden, eller lukta på stolpen eller vad det var han kastade sig mot. Även här gäller det att vara konsekvent!




Rocco och Xerox myser

Se helt enkelt till att allting ska ske lugnt och sansat, han får inte "tillträde" till NÅGONTING om han drar, utan bara när han är lugn och har tagit kontakt med dig. Och kom ihåg, det är DIG han ska lyssna på, inte kopplet! Alltså, använd inte kopplet som hjälpmedel, det hjälper inte, det kan jag lova dig. Möjligtvis kanske du får en hund efter något år som har sådana nackskador så han inte KAN dra, men det är ju inte direkt det man vill uppnå.

Ögonkontakten är oerhört viktig, det ska vara som en fråga från hunden "får jag nu?" Så alltid ögonkontakt och ett "varsågod" innan han får göra det han vill.
Kom dock ihåg att ALLTID berömma hunden och vara glad när han gör rätt, det är berömmet som gör att han förstår vad det är du vill att han ska göra!


Xerox, här 11 v. sitter i ryggsäck på magen
när jag på inlines konditionstränar Rocco.
Xerox älskade detta, tyvärr orkar jag inte
ha honom i ryggsäck längre... *S*


Inkallning

Inkallning ska nötas in, så ta vara på alla tillfällen. Skärs det upp korv till middag, passa på att kalla på hunden, så ska du få se på en snabb inkallning. Men kalla aldrig mer än en gång, i annat fall är du snart uppe i femton gånger innan hunden hörsammar dig. Ge något riktigt gott godis för att få in det verkliga intresset.
Ge t.ex. korv, leverpastej, ost, kyckling, blodpudding, plättar eller vad nu din hund kan tänkas tycka om. Variera dock gärna belöningen genom att i bland leka eller kela med hunden som belöning. Om hunden inte säkert vet vilken form av belöning som väntas blir det än mer spännande.



Rivendells Aya/"Amber"
Copyright Rivendells kennel. Tack snälla Cathrine
och Catharina för att jag får använda bilden


Ett annat bra sätt vid träning av inkallning är att kalla på hunden och därefter snabbt springa i motsatt riktning. Ge alltid massor av beröm, godis och lek när valpen kommer på inkallning. Använd fantasin, det finns massor med sätt att belöna hunden på och hunden imponeras av din uppfinningsrikedom.

Låtsas ibland hitta riktiga godsaker i buskar och snår (låg i din ficka innan), är hunden uppmärksam och kommer fram till dig för att nyfiket se vad du funnit för "skatt" delar du ibland med dig av godsakerna andra gånger behåller du dem för dig själv. Hunden blir garanterat imponerad över din enastående jaktförmåga och följsamheten samt intresset för dig ökar, hunden vill ju inte gärna gå miste om din avvundsvärda förmåga.




Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor.



En smart liten pinscherhjärna räknar dock lätt ut hemligheten i din ficka om du inte är listig. Det är oerhört svårt att lura en hundnos... Förvara därför gärna små, små "skatter" i fickan vid alla promenader och använd dem som belöning vid inkallning. Ibland har du dock med dig en stor "skattgruva", en hundnos känner inte skillnad i kvantitet. Använd dig gärna av "skatter" som även du tycker om att förtära så att du ibland kan kalasa själv på din "fångst" när hunden inte är tillräckligt uppmärksam och följsam på dina förehavanden.



Quebec's Zippy Zalle


Om hunden drabbats av akut dövhet är det oerhört viktigt att inte skrika, tjata och i hundens ögon bete sig ovärdigt. Under era första veckor tillsammans föreslår jag att du springer ifrån hunden som "straff" för att han inte lyssnar. Du kan också gömma dig när valpen inte hörsammar/har koll på dig, att gömma sig för valpen och unghunden är en nyttig lek/läxa ta därför varje tillfälle i akt att likt en indian smyga dig iväg utom synhåll. Detta gör hunden mer uppmärksam och fölljsam, det är nämligen hunden som ska vara mån om din trygga, skyddande närhet, på intet sätt tvärt om. Om så nöden kräver att du snabbt får tag på din valp går det naturligtvis även bra att tyst och lugnt gå fram till och håva in den.


Vera 8 veckor, Petra och Xerox.

Som flockledare måste vi i hundens ögon vara snabbast, se bäst, höra bäst o.s.v. Det gäller därför att visa dessa överlägsenheter medans vi ännu har dem. Hunden ska nämligen i vuxen ålder tro att vi kan springa ifatt den om den inte åtlyder vårt inkallningskommando. Då gäller det dock att hunden i tidig ålder har blivit ifattsprungen och åthutad så att det sitter kvar och inpräglat för evigt i hundens medvetande. Som jag tidigare har beskrivit ska inkallningen bygga på positiv förstärkning, men det räcker oftast föga om valpen är framåt och har en stark (egen) vilja. Det är också viktigt att du har hunnit träna inkallning under era första veckor tillsammans så att du efter några veckor kan börja kräva att hunden SKA komma på inkallning. Just inkallning är det absolut viktigaste min hund ska kunna, det är så mycket trevligare för så väl förare men framförallt hund att ha den lydnaden att hunden kan anförtros att få vara lös.

Jag rekommenderar att du enbart ropar hundens namn eller namnet + här/kom när du kallar på den, detta för att du i ett senare skede kanske tycker det är bra att ha ett separat kommando t.ex. namnet + hit när du vill ha en korrekt inkallning med ingång till din vänstra sida och sättande.




Xerox 15 v. tränar inkallning med matte.









En Pinschervalps mentalitet

En pinschervalp är sällan hård eller speciellt tuff, men envis och ifrågasättande.



Xerox har dock alltid varit en riktig tuffing... *S*


Vad vinner jag på att lyda? Alltså är det viktigt med en stark motivation,
ta därför reda på vad din hund uppskattar allra mest. Många pinschrar har som jag tidigare nämnt en förmåga att slå knut på sig för älsklingsgodiset, andra är inte alls några gottegrisar i större utsträckning. Du får därför pröva dig fram till vad just din hund finner oemotståndligt.

Var fast, bestämd och tydlig, men glöm för den skull inte bort att ge mycket kärlek och närhet. Att leka och kela mycket med hunden stärker banden mellan er.












Att leka med hunden stärker banden och befäster din ledarroll
under förutsättning att det oftast är du som tar initiativ till leken och styr den.
Som ranghögst "vågar" denne ligga underst samt låta sig jagas av ranglägre individer,
dock är det oftast den ranghögre som styr, uppmanar till samt avbryter leken.

På bilderna ser du hur matte Petra busar med Xerox.
På den sista bilden ser du rumpan på Vera







Tidig socialisering

En viktig regel är att den nya valpen ska ha ett positivt utbyte av de hundar och människor den möter för att få en bra socialiseringsperiod. Enligt den gamla rasstandarden skulle pinschern vara reserverad mot främlingar, detta får dock inte förväxlas med skygghet! Det är således av största vikt att tidigt vänja sin valp vid att även främmande människor får ta på den och titta på tänderna utan knot.
Dock ska detta alltid ske utan något som helst tvång och med förarens trygga, stöttande och uppmuntrande, direkta närhet.




Det är viktigt att selektivt välja umgänge för sin valp. Valpen tränas då till att lyssna på sin flockledare. Tillåt aldrig lösspringande hundar att komma fram till er utan ta ditt ansvar som flockledare och jaga bort inkräktaren handgripligen om så krävs! Detta för att din hund ska uppfatta dig som en tydlig och självklar ledare som månar om och tar sitt ansvar för flockens säkerhet. Du kan t.ex. ha småsten i fickan och kasta detta på en främmande hund som i rask takt närmar sig, samtidigt som du försöker se så stor och barsk ut som möjligt samt ryter varnande mot den oinbjudne främlingen. Har du ett paraply med så kan det vara mycket effektivt att fälla upp det mitt framför näsan även t.o.m. på en attackerande hund. Många hundar blir mycket förskräckta av detta och avbryter så gott som garanterat sin attack. I annat fall ska du med "näbbar och klor" ta ditt ansvar som ledare och försvara din flock! Om du inte gör det kommer hunden med all rätt ifrågasätta ditt ledarskap.


Xerox har här fått lov att expanderar sin bekantskapskrets.
Det syns att han är lite osäker på den längs med hela ryggen resta raggen.
Dock signalerar han med svansföring, tillbakadragna öron,
bortvänd blick och långa mungipor sin underlägsenhet.

Socialiseringen och präglingen pågår som bäst under valpens första veckor, allt som händer valpen fram till ca tretton veckors ålder blir bestående och kommer att prägla hunden för all framtid. Det är därför av största vikt att valpen får många positiva upplevelser under denna tid så att den får ett gott självförtroende och blir trygg och harmonisk. Se till att den får träffa äldre lugna, språkbegåvade hundar, ser andra djur, upplever olka miljöer, olika dofter, olika människor o.s.v. Dock inte allt på en gång utan i väl avvägda doser.



Rivendell's Alpha/"Affe" busar med en borderterrierkompis
Copyright Rivendells kennel. Tack snälla Cathrine
och Catharina för att jag får använda bilden


Tänk dock på att välja hundens hundkompisar med omsorg, valpen behöver absolut inte hälsa på allt och alla. Det kan snarare vara till en stor nackdel då detta oftast
resulterar i att din hund blir allt för intresserad av alla hundar ni möter och detta problem kan leda till att du inte vågar ha din hund lös av rädsla att den ska springa fram till mötande hundar utan lov. Det är hundens människoflock som ska vara det viktigaste i hans liv. Vi människor har dessutom svårt att konkurrera med andra hundar som lekpartner.




Vår ögonsten Vera, nästan 8 veckor samt älsklingen Xerox.


Du gör både dig och din hund en tjänst genom att som en förståndig ledare begränsa och ta ansvar för flocken. Vilda vargar hälsar t.ex. inte på olika flockar till höger och vänster utan gör snarare allt för att undvika något som helst samröre, med konkurrerande individer.








Relationen mellan hund och människa

En viktig del av socialiseringen och präglingen innebär att valpen ska lära sig att underordna sig sina nya ledare d.v.s. familjen. Den måste vänja sig vid att underordna sig förarens vilja och uppleva fördelarna med detta. Det är under valpens första veckor i hemmet oerhört viktigt att börja befästa det som ska komma att bli en god allmänlydnad. För vem vill väl inte ha en lycklig och lydig hund?






Att vara ledare för en valp innebär att skapa och bibehålla en god relation till valpen, vilket bl.a. innebär att den ska tycka om oss, vilja lyssna till vad vi säger och vara uppmärksam på vad vi gör och vad vi vill. Vi ser således om valpen uppfattar och accepterar oss som ledare på dess aktiva intresse för oss jämfört med omgivningens alla lockande frestelser. En bra ledare är valpen inte på något sätt rädd för, utan den vågar också ta egna initiativ även när ledaren är närvarande. Det handlar kort och gott om att skapa en relation till sin hund.En relation som bygger på respekt, förtroende och tillit.

Som ledare har vi dock alltid "vetorätt", d.v.s. vi ska i alla lägen kunna avbryta det hunden företar sig med ett nej, vilket hunden måste lära sig att acceptera. Det är också oerhört viktigt att lära valpen att han måste hörsamma och åtlyda din inkallning. Som jag tidigare nämnt är det viktigt att tidigt och så länge vi fort-farande hinner ifatt valpen prägla att vi "handgripligen" kan visa vårt missnöje över den bristande respekt valpen visar genom dominansanvisning, i händelse av att han nochalerar vår inkallning (läs mer om detta under rubriken inkallning).

Xerox försöker blidkande och ömt komma åt att
slicka mig i mungiporna.

Andra sätt att visa hunden vem som är ledare är att som förare alltid gå före hunden ut genom dörren, gå först på bussen, bestämma vart ni ska gå på era promenader och inte tillåta hunden att respektlöst dra i kopplet. Sträva också efter att få hunden att spontant söka ögonkontakt med dig och beröm honom alltid rikligt när han gör det. På sikt är det optimala att hunden alltid ser oss i ögonen och inväntar våra kommandon när vi tränar den. Lättast att förutom vid den spontana kontakten lära in detta, är att hunden ska sitta vid din sida och se dig i ögonen innan du ger honom ett varsågod vid t.ex. matskålen, då vi "tappar" något gott framför nosen eller innan han får lov att hälsa på någon. Vi vill att hunden lär sig att "be om lov" genom att söka ögokontakt.

Uppmuntra och beröm alltid hunden rikligt
vid all spontan ögonkontakt.


Att vara en god ledare kräver inga ord,
det ska för hunden vara outtalat självklart att:

- aldrig någonsin dra i kopplet (iförd halsband, mina hundar får dra i sele)
- står föraren stilla så är den kopplade hunden också stilla
- går föraren långsamt så gör den kopplade hunden det samma
- springer föraren så springer den kopplade hunden vi dennes sida
- även då hunden är lös ska den vara uppmärksam på vad föraren gör
samt alltid åtlyda förarens ev. inkallning samt uppehålla sig inom en inte allt för stor radie.

Det handlar om följsamhet från hundens sida.




Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor.



Hunden bör således lära sig att "fråga om lov" genom att söka ögonkontakt med föraren och invänta en godkännande eller nekande blick eller annan signal. När vi har uppnått detta kan vi tala om ett gott ledarskap som så väl hund som förare har mycket stor glädje av. Det är därför viktigt att arbeta med relationen och ledarskapet först, då det är grunden för all framgångsrik inlärning hund och människa mellan.







Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor busar med matte och Xerox.
Att leka med hunden stärker banden och befäster din ledarroll
under förutsättning att det är du som tar initiativ till leken och styr den.
Tänk dock på att alltid sluta innan hunden tröttnar. På så sätt skapar du ett
stort intresse för era lekar och hunden kommer att längta efter dessa stunder
samt göra allt som står i dess makt för att få leka med dig igen.
Du kan således använda detta som en ypperlig motivationhöjare i träningen av hunden.


Ett annat bra sätt att manifistera sin roll som god ledare är att påbörja miljöträningen av valpen redan efter era två första veckor tillsammans. Med miljöträning menar jag att hunden mår bra av att succesivt under sin uppväxt får uppleva en mängd olika miljöer. Valpen och unghunden stöter ofta på saker, människor, ljud, dofter o.s.v. som den finner läskiga. Som trygga, förståndiga ledare vet vi att dessa saker inte är farliga. Genom att uppträda lugnt och inte ta notis över hundens ev. osäkerhet talar vi på tydligt hundspåk om att det är vi som är ledare. Skulle vi istället liksom hunden vill ta en omväg eller rent av fly från det läskiga så lämnar vi över ansvaret och omdömmet till hunden. Viktigt är dock att inte utsätta valpen för allt för svåra miljöer för snart. Stegra miljöträningen gradvis och utsätt inte hunden för alltför mycket läskigt på en gång, här får sunt förnuft och valpens reaktioner vid träningen utgöra vägledning.







Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor busar med matte och Xerox.
Att leka med hunden stärker banden och befäster din ledarroll
under förutsättning att det är du som tar initiativ till leken och styr den.


Har du lyckats med att få pinscherns kärlek och förtroende så vill den lyda dig. Men du måste också bevisa att du duger som ledare. Annars kan din pinscher anse att det är hans sak att ta över ledarrollen!


Rocco njuter i höstsolen

Pinschern är en charmig spjuver som utnyttjar sin skådespelartalang för att få sin vilja fram. Går det inte den vägen så kan den även testa att visa garnityret för att få behålla bästa platsen i soffan eller sängen. Sådana fasoner ska självklart inte accepteras och här har du som ägare en viktig roll i hur du agerar om du hamnar i en sådan situation. Dock ska du inte straffa hunden om den morrar av osäkerhet i denna situation, då morrningar så gott som alltid är en osäker, avståndssökande signal (läs mer om detta under rubriken: hundens språk). Då du genom bestraffning i en sådan situation ytterligare försämrar hundens uppenbara bristande förtroende för dig. Bråka därför inte, utan fös bara lugnt och bestämt ner hunden. Om du är arg och går in i hundens kroppszon, blir det en direkt uppmaning till strid och hunden börjar försvara sig. Dessutom känner många hundar överläge när de ligger högt i en möbel. Det viktiga är att inte till varje pris "vinna" en sådan konflikt utan istället säga ett bestämt nej innan hunden går upp nästa gång. Han får helt enkelt inte ta sig sådana friheter på eget initiativ.


Rocco och Xerox har blivit uppbjudna att busa med
matte i soffan, matte syns dock inte på denna bild, då hon ligger under "bestarna".

Jag personligen anser det onödigt att överhuvudtaget tillåta hunden att vara i sängen och soffan utan att vi särskilt har bett den om det. I vilt tillstånd är det ledardjuren förbehållet privilegiet att få de bästa sov och vilplatserna. Vi gör umgänget så mycket enklare genom att inte tillåta hunden att vara på dessa platser, dessutom mår hunden liksom barn bra av gränser, en pinscher i synnerhet! På detta vis demonstrerar vi också vilka som står över hunden i rang. Dock är det helt ok att om man vill ha hunden hos sig i t.ex. sängen eller soffan kalla på den. Detta är dessutom en ypperligt bra belöning vid inkallning.



Xerox & Rocco njuter av att som belöning få mysa med matte i soffan.
Denna bild är tagen strax innan vi började busa
(se den härliga ögonblicksbilden på "bestarna" ovan)







Vikten av konsekvens

Pinschern behöver tydliga gränser och en lugn, trygg förare som redan innan valpens hemkomst har en klar bild av vilka regler som ska gälla för valpen. Alla hundar mår bra av regler, detta är särskilt tydligt för pinschern. Det är dock mycket viktigt att vara konsekvent i alla lägen, för att kunna vara det måste människorna runt om hunden vara väl införstådda och överens om vilka regler som gäller.


En underbar bild på Rivendells Aslan /"Hades" tillsammans med sin halvbror
KORAD, INTUCH, NORDUCH Asketvetens Chaz /"Atlas".
© Har matte Eva och husse Thomas, tack snälla för att jag får använda denna underbara bild.


Att vara ledare för en valp innebär att skapa och bibehålla en god relation till valpen, vilket bl.a. innebär att den ska tycka om oss, vilja lyssna till vad vi säger och vara uppmärksam på vad vi gör och vad vi vill. Vi ser således om valpen uppfattar och accepterar oss som ledare på dess aktiva intresse för oss jämfört med omgivningens alla lockande frestelser. En bra ledare är valpen inte på något sätt rädd för, utan den vågar också ta egna initiativ även när ledaren är närvarande. Det handlar kort och gott om att skapa en relation till sin hund. En relation som bygger på respekt, förtroende och tillit.

Som ledare har vi dock alltid "vetorätt", d.v.s. vi ska i alla lägen kunna avbryta det hunden företar sig med ett nej, vilket hunden måste lära sig att acceptera. Det är också oerhört viktigt att lära valpen att han måste hörsamma och åtlyda din inkallning. Som jag tidigare nämnt är det viktigt att tidigt och så länge vi fortfarande hinner ifatt valpen prägla att vi "handgripligen" kan visa vårt missnöje över den bristande respekt valpen visar genom dominansanvisning, i händelse av att han nochalerar vår inkallning (läs mer om detta under rubriken inkallning).



 
Zalle tränar Agility.










Klickerträning - snabbt, roligt och enkelt

Bakgrund:

Klickerträning är hundmänniskors slang för operant betingning, instrumentell inlärning. Klickerträning bygger på B. F. Skinners experiment men har tagits över av Karin Pryor, biolog, zoolog, forskare samt författare. 1963 arbetade hon som tränare på Hawaiis Sea Life Park och började där med att utveckla operant betingning i praktisk träning med delfiner och andra djur.



Vad är en klicker?





På bilden ser du en klicker


En klicker är en liten plastlåda med en metallbit i. När du trycker ned på den hörs ett mycket typiskt ljud, ett skarpt klickande. Klickandet är ett distinkt ljud som inte finns i vardagen. Fördelen med klickern framför ex muntligt beröm är att du kan pricka in det ögonblick när hunden gör rätt mycket bättre. Klickerns ljud är snabbare än våra ord. Genom att förstärka rätt beteende direkt gör du träningen mer effektiv och hunden lär sig snabbare. Du sparar alltså både möda och tid kontra traditionell inlärning.

Klickerträning går ut på att förstärka positiva beteenden. När hunden gör fel händer inget alls men när den gör rätt blir det julafton! Genom att associera klickerns ljud med godis lär vi hunden att precis där ("klick!") gjorde du matte nöjd och får en belöning.

Många hundar skäller när dörrklockan ringer och rusar till dörren. Det är väl ingen ägare som anser detta vara ett önskvärt beteende, men hur får man bort det? Jo, istället för att använda negativ förstärkning (ex att skälla på hunden eller stänga in den för att få den tyst), som fungerar men inte gör hunden lika samarbetsvillig, tar vi tillvara på hundens beteende och formar det till vad vi vill att hunden ska göra istället. Vi ger den ett alternativ; antingen gör du som jag vill och då blir du belönad eller så händer ingenting. De flesta hundar är inte dummare än att de snabbt bestämmer sig för att göra som du vill. Det gäller dock att få dem att förstå vad de ska göra.

Om man istället för att skälla på hunden som rusar mot dörren klickar och belönar vid kontakt lär hunden sig att när det ringer på dörren ska den komma till dig för beröm och belöning. Du är nöjd med att ha ändrat hundens beteende och hunden i sin tur är nöjd med att som den anser sig ha manipulerat dig. "Matte är bra dum, allt jag behöver göra är att gå fram till henne så får jag godis!" Så småningom kan du skärpa kraven och lära hunden att den ska sätta sig hos dig innan den får godis. Detta gör du genom att inte belöna de beteenden som förr räckte utan nu krävs det lite mer. I inlärningsfasen skall dock varje tillstymmelse till rätt beteende belönas rikligt.

Hur börjar jag?

Till att börja med behöver du klicka in hunden. Detta sker lättast genom att du förbereder ett gäng godisar. Det är en fördel om de är små och lättuggade eftersom du kommer använda en del nu. Precis som vid alla annan nyinlärning ska detta godis vara riktigt gott, så ta köttbullar eller korv hellre än hundens vanliga torrfoder. Se till att ni är ostörda, börja gärna hemma på köksgolvet. Klicka och ge godis samtidigt. Klicka och ge godis, klicka och..ja, du fattar. Testa efter en stund med att vänta några sekunder efter att du klickat innan hunden får sitt godis. Om den slickar sig om munnen eller ser ivrigt på dig och du ser att den förväntar sig godis har du hittat rätt! Upprepa detta både inom- och utomhus i olika miljöer, så att hunden inte får för sig att det bara gäller hemma i köket.

Korta pass

Detta träningssätt innebär att hunden själv får klura ut vad du vill att den ska göra. Det är därför mentalt uttröttande för hunden och du gör bäst i att hålla träningspassen korta. 3 x 3, dvs. 3 upprepningar på 1 övning en paus och sedan max 3 olika övningar under det passet är en bra tumregel. Detta förfaringsätt medför även att du behåller hundens intresse, det ska vara roligt att samarbeta med husse/matte!


Hur går jag vidare med klickerträningen?

Här tipsar jag om vanliga problembeteenden och hur man ändrar på de med klickerträning. Jag tar även upp några vanliga saker som är enkla att lära in med en klicker. Gemensamt för alla övningar är att du bör börja i en störningsfri miljö, t.ex. hemma på köksgolvet. Vänta ut hunden. Först när den tänker själv sker den inlärning vi vill åt, därför hjälper det inte att lägga sig i och försöka påverka den att göra som du vill. Efter att hunden lärt sig en övning hemma, byt miljö så att den inte får för sig att övningen bara gäller där. Ibland får man dock se till yttre omständigheter. En korthårig hund kan lätt gå med på att lägga sig hemma i värmen och vägra utomhus i snön. Då får man vara lite klurigare och kanske sätta på hunden ett täcke eller ta med en filt att ligga på. När du byter miljö bör du även backa lite i inlärningskedjan. Var gång du byter miljö blir det lite svårare för hunden, jämför t.ex. att träna hemma utan störningar och på apellplanen med massor av störningar. Sluta alltid när det går som bäst. Sätt ett ord på beteendet först när hunden kan det ordentligt. Se till att hunden alltid har möjlighet att lyckas och att du inte går för fort fram. Kom ihåg att hunden alltid vill samarbeta med oss och lyckas. Det är vårt ansvar att se till att den kan det.


Sitt och ligg m.m.

När hunden råkar sätta sig, klicka och ge godis. När hunden förstår att den tjänar på beteendet kommer den att börja upprepa det och du lägger då till ett kommando, lämpligen sitt. Detta fungerar även med ligg, gå och lägg dig (klicka och belöna när hunden lägger sig på rätt ställe) och på en hel del annat. När du förstått principen är det enkelt att variera och komma på nya övningar. För att du ska komma igång tar jag upp några fler övningar här nedan.


Om hunden jagar/problem vid hundmöten

När hunden ser det den har svårt för, t ex en annan hund klickar du och ger den godis. Klicka i det ögonblick hunden får syn på den andra hunden. Gör likadant om hunden gärna vill jaga; klicka när hunden får syn på djuren. På så sätt vänds förväntningarna och uppmärksamheten från det oönskade till dig, som nu får se till att vara riktigt rolig och belöna mycket rikligt, gärna med en hel festmåltid i inlärningsskedet. Du kommer med detta förfaringssätt att få en hund som vänder sig till dig istället för att hitta på något oönskat


Vänster och höger

Sätt hunden vid din sida. Vänta ut den. Börja med antingen vänster eller höger. När hunden råkar titta minsta lilla åt höger, klicka och belöna. Nöj dig till en början med minsta lilla framsteg. Nästa steg är att hunden behöver vända på hela huvudet åt höger för att få godis, sedan några sekunder osv. tills du är nöjd. Ett trevligt och bra sätt vid träning av vänster/höger när ni har kommit en bit på vägen är att lägga två godbitar framför hunden och sedan t.ex säga: "vänster varsågod", varpå hunden tillåts ta den vänstra godbiten. När du lärt in ett håll, börja med det andra. Efterhand flyttar du ut övningen samt börjar sända din hund till höger respektive vänster. Du kan t.ex. kommendera hunden att gå/springa vid din högra/vänstra sida, sända den till höger/vänster sida om vägen. Tränar du agility kan du förmå hunden att hoppa höger/vänster hinder, vid lydnad sända den till höger/vänster apport m.m.




För att lyckas med klickerträning gäller det att tänka efter.
Här kommer fyra viktiga aspekter som kan revolutionera din träning
:


Timing - vad är det vi förstärker?

Anledningen till att man ofta använder sig av en klicker när man tränar är att det blir mycket lättare att förstärka rätt beteende. Klickern är kort och koncis, och markerar för hunden exakt vilket beteende vi vill se mer av. Att ha rätt timing är otroligt viktigt när vi förstärker ett beteende - ”Man får det man förstärker – inte det man har för avsikt att förstärka.” Det gäller alltså att klicka precis när hunden gör rätt, men det är inte bara det. Ofta förstärker vi omedvetet felaktiga kommandon, vi lockar på hunden för att göra den uppmärksam under lydnadsträning - och förstärker samtidigt ouppmärksamhet och passivitet. Vi springer ifrån hunden och tjoar för att få fart i inkallningen - och förstärker därmed ett dåligt tempo. Urusel timing helt enkelt. Vi får det vi förstärker, och vi förstärker inte bara när vi klickar, utan när vi leker, ger hunden uppmärksamhet, lockar med godis och så vidare.


Kriterier - ställer vi rätt krav på hunden?

Oavsett metod så ställer vi alltid krav på hunden när vi tränar. Själv väljer jag att kalla det kriterier. Ett kriterium är helt enkelt vad hunden måste utföra för att vi ska förstärka. När vi börjar inlärningen gäller det att sätta kriterier som hunden har en rimlig chans att klara av, annars blir både hund och förare lätt frustrerade. Se till att hunden lyckas så ofta som möjligt i början, verkar det omöjligt - sänk kriterierna. En hund som har bara sitter stilla kanske får förstärkas för alla initiativ i början, vill vi att hunden ska snurra åt höger räcker det med en blick åt rätt håll de första gångerna. Ökar vi kriterierna för fort har vi ingenting att belöna, och inlärningen står stilla. Om vi däremot ökar kriterierna för långsamt kan vi också få problem, hunden fastnar i ett stadie och har svårt att gå vidare. Var också noga med att bara arbeta med ett kriterium åt gången när du shejpar fram ett beteende, och ligg lågt med andra krav så länge. Ska vi till exempel få hunden att lägga sig med rätt teknik i fjärrdirigeringen så jobbar vi bara med tekniken i början, och glömmer bort farten. När tekniken sitter kan vi börja shejpa fart istället (och då lätta lite på de gamla kraven), för att tillslut ställa krav på ett perfekt utförande innan vi förstärker.


Förstärkningsfrekvens - hur länge måste hunden arbeta för sin belöning?

I inlärning är det viktigt att vi förstärker ofta (vilket hänger ihop med att sätta rätt kriterier), det är ju förstärkningarna som gör att inlärningen går framåt. Men om vi vill ha en hund som håller ut ett helt tävlingsprogram måste vi också kunna minska ner på förstärkningarna när hunden kan momenten. Det gäller att vi gör det långsamt, så att hunden inte tappar intresset, och oregelbundet, så att hunden inte hittar ett system i hur förstärkarna kommer. Att förstärka oregelbundet när hunden väl kan momentet ger oss fantastiska möjligheter att bara förstärka de insatser som höjer sig över genomsnittet - och därmet shejpa fram ett ännu bättre beteende. Det gör också att hunden orkar arbeta länge - belöningen kan komma när som helst. Hur länge hunden orkar arbeta beror mycket på nästa ämne - kvaliteten på förstärkaren.


Förstärkningskvalitet - vad jobbar just din hund hårt för?

Olika hundar är olika lätta att förstärka, en del går igång på allting - kel, godis, lek, och andra måste man anstränga sig för att hitta en förstärkning som hunden verkligen vill arbeta för. Hundar som är lätta att träna - arbetsvilliga - är ofta helt enkelt lätta att förstärka, och tvärt om. En (eller flera )riktigt bra förstärkare gör att träningen går snabbare och enklare. När man lär in ett nytt beteende är det oftast enklast med ett gott godis, det tar en himla tid att börja med kamplek varje gång man förstärker. När kraven blir större på hunden att den ska arbeta under längre tid eller under kraftiga störningar kan det bli viktigare att man plockar fram superförstärkarna. En riktigt bra förstärkare kan man spara lite på tills hunden gör ett stort framsteg eller klarar mer än den gjort tidigare. Det blir som en jackpot för hunden, och är väldigt effektivt.





Baklängeskedjning

En av de stora fördelarna med klickerträning är möjligheten att baklängeskedja moment eller hela program. Alla moment i tävlingslydnad består av mer eller mindre avancerade beteendekedjor. En inkallning består tillexempel av sitta kvar - springa snabbt - korrekt ingång -sätta sig i utångsposition. Ju högre upp i klasserna vi kommer, destå mer avancerade blir kedjorna. Vi kan välja olika vägar för att lösa kedjorna. En del väljer att aldrig lära hunden hela kedjan, utan förlitar sig på god stimuluskontroll (att hunden kan kommandona) i exempelvis inkallning med ställande. Hunden förväntar sig en rak inkallning, men ställer sig därför att kommandot är väl inövat (eller, i vissa fall, för att föraren blir förbannad när hunden inte stannar). Andra förlitar sig till att lura hunden. Ibland får den en boll över huvudet, och när den då ser ett liknande handtecken stannar den till i förhoppning om att det ska komma en boll. Gemensamt för de här två modellerna är att man måste upprätthålla dem hela tiden, framför allt raka inkallningar, för att hunden inte ska tappa tempo eller börja ställa sig på egen hand.

Baklängeskedjning av moment ger helt andra möjligheter. Hunden är förberedd på alla delar, och vet vad som väntas av den. Varje del i kedjan blir självbelönande eftersom den leder hunden närmare belöningen. Baklängeskedjning innebär att vi lär hunden en kedja av beteenden, som antingen utförs självständigt (som i en apportering) eller på kommando (som i inkallning med ställande och läggande). Vi börjar med att kedja slutet av övningen, det är helt enkelt ett bättre sätt än att börja med det första. Eftersom hunden blir säkrare och säkrare och dessutom vet att den är närmare belöningen ju närmare slutet på kedjan den är, så förstärks de tidigare beteendena av möjligheten att utföra nästa. För att kunna kedja ett moment krävs att hunden kan utföra alla delar sedan tidigare. I en apportering blir alltså sista beteendet att släppa apporten på kommando. Det kedjas ihop med att sitta i utgångsställning med apporten i munnen. Belöningen för sittandet vid sidan blir att få släppa apporten, och sedan få sin belöning. När det fungerar lägger vi till en tredje del - ingången med apporten i munnen, och så vidare. Något av det sista vi kedjar blir alltså att springa ut till apporten.

Eftersom kedjningen gör att varje nytt kommando förstärker föregående beteende (kommandot kommer att betyda - "det där gjorde du bra, nu får du...") är det viktigt att hunden inte får fortsätta kedjan om den gör fel. Om vi kommenderar hunden "stå" när den travar under inkallningen kommer sannolikheten att hunden travar i framtiden öka - den blir ju förstärkt för det. Det är alltså viktigt att hunden kan alla delmoment innan vi sätter ihop dem, och att vi upprätthåller dem genom att aldrig belöna felaktigt beteende. När vi fått kedjan att fungera kommer hunden med största sannorlikhet att börja testa om det går att göra på något annat (och mer bekvämt) sätt. Det är helt naturligt, och ger oss en chans att 'säkra' momentet. Får hunden inte belöning för något annat än den rätta kedjan kommer den inse att det inte är någon idé att fuska.


Sätt igång och öva nu, det enda som sätter gränser för
vad du kan lära din hund är din fantasi!





Vill du veta mer?


- Klickerträning för hund av Morten Egvedt & Cecilia Koste
- Din hund en lydig hund av Anders Hallgren

 






Viktiga hållpunkter i hundens utvecklig

Observera dock att den så kallade 3:e könsmognaden kan infalla vid lite varierande ålder beroende på ras och individ.

0-2 veckor: Äta – hålla sig varm – överleva, reagerar för värme – kyla – lukter.

2-3 veckor: Utveckling av sinnena, hjärnan ”sovande”.

21:a dygnet: ”Går ut för första gången” präglings-perioden börjar.

3-5 veckor: Domineras av flockprägling, viktigt med mänsklig kontakt. Börjar leka med syskonen. Börjar så smått äta fast föda.

5-7 veckor: Intresse för jaktlekar vaknar, egna strövtåg, mer dominansbetonande lekar. Tiken leker – tränar dominans.

7:e veckan: ”Ledarpräglingen” börjar. Hjärnan utvecklad. Upplevelser blir till bestående minnesbilder

8-12 veckan: Viktig socialiseringsperiod -ut bland människor och djur, samt påbörja allmänlydnadsträningen, särskilt viktigt att tidigt befästa valpens lust att glatt och villigt följa sin ledare/flock samt träna mycket inkallning.

13-16 veckan: Dominans – halva könsmognaden –får halva produktionen av könshormoner –ökad aggressivitet – lust att dominera. Under denna tid kan man med fördel trappa ner träningen något då valpen är psykiskt ur balans.

16 veckor – 7 månader: Lugn period – stabiliseras fysiskt och psykiskt. Nu ska du sträva efter att befästa en god allmänlydnad samt gärna påbörja träningen inför det område du ev. vill satsa på i framtiden med din valp t.ex. ren lydnadsträning.

7-10 månader: Fysiska könsmognaden –tränar åter dominans, ta det lugnt med träningen och ha tålamod och överseende med din valp!

10-17 månader: Lugn period. Är åter mycket mottaglig för inlärning.

17-22 månader: Psykisk mognad (3:e könsmognaden) lämnar ofta flocken och söker partner i vilt tillstånd. Hög dominans som ej dämpats tar lätt överhanden.
Våld tänder lätt aggressivitet. Osäkerhet präglar ofta en hund med liten dominans.
Försiktighet med träningen, ha överseende med din "tonåring"... Psykisktinstabil – bör ej mentaltestas.






Hundens språk

På G...








Vård och skötsel

Pinschern besitter ett högt mått av integritet så det är viktigt att man redan tidigt vänjer sin valp vid att bli hanterad. Kloklippning är ofta ett känsligt kapitel
för pinschern och bör tränas redan från början, detta på grund av att pinschern är
väldigt rädd om sina tassar. Bäst är att klippa klorna med två-tre veckors intervall.





Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor.



Pälsvård är inget man som pinscherägare egentligen behöver ägna just någon uppmärksamhet. Dock kan jag rekommendera att du varligt masserar och smeker din hund för att stärka banden er emellan. Du kan också gärna använda dig av en mjuk ryktborste avsedd för häst eller ett sämskinn för att främja pälsen, din hunds hälsa och allmänna välbefinnande. Pinscherns släta päls håller sig ren och fin du behöver således sällan bada din pinscher.

Det är också bra att borsta tänderna på sin hund, viktigt är då att man vänjer valpen med detta från tidigt valpstadie. All omvårdnad och skötsel stärker banden mellan dig och din hund samt kan också manifistera ditt ledarskap.


Xerox & Rocco nybadade.









Hundens mat


Hunden är i huvudsak en köttätare!
Den bildar främst sin livsviktiga näring ur fett, ben och kött. Det är därför extremt viktigt att kosten består i huvudsak av just
fett ben och kött från animaliska produkter.

Ceralier samt kolhydrater i större utsträckning ingår inte naturligt i hundens kostcirkel. Dock krävs dessa i någon form vid tillverkning av torrfoder för att kunna binda samman foderkulan. Det är därför viktigt att hunden får den "mildaste" kolhydratkällan, med tanke på nedbrytningen i de inre organen. Det finns nämligen bättre och sämre kolhydrater:

Ris påverkar inte hundens kropp negativt, utan är en kohydratkälla som vanligen förekommer i torrfoder och som hunden har lätt att tillgodogöra sig utan att belasta de inre organen. Ris har tycks även ha en positivt effekt på mage, tarm och muskler.

Majs har vissa hämmande egenskaper. Stärkelse påverkar magen och kan ge diarréer samt hämmar även upptag av proteiner.

Samtliga av nedan uppspaltade livsmedel hämmar kraftigt upptaget av proteiner och mineraler. Ger även en felaktig ph-balans i kroppen, varpå den gör allt för att neutralisera den felaktiga syra-basbalansen. Benmjöl/kalk är för hunden den enda källan till balans av ph. Återställs inte ph-balansen ger det allvarliga livsfunktionsskador som följd. Sjukdomar i bindvävssystemet, artros, urkalkning, magstörningar, magsår-magkatarr och njurskador är några. Nedbrytningen av cellerna p g a syraöver-skottet i den felaktig kosten minskar därför motståndskraften mot sjukdomar. Hundens naturliga Ph-värde är 6,5

Brunt ris
Vete
Vetekli
Korn
Linfrön
Hydrolyserade/syntetiska proteiner


En stor orsak som bidrar till obalans i hundens imunsystem kan således mycket väl vara att majoriteten av hundfoder idag mest består av spannmål och andra kolhydratkällor. Vissa kolhydratkällor innehåller som bekant även protein. Protein som sen räknas in i den totala mängden råprotein i hundens kost. Detta innebär att mycket liten mängd kött behöver tillsättas för att uppnå "rätt" proteinnivå i recepten. Oavsett om det gäller torrfoder eller hemlagat. Hunden får då uppta protein den har svårt att tillgodogöra sig, då de inte är fullgoda och saknar livsnödvändiga aminosyror, alltså inte kompletta. Hundens förmåga att bilda näring till sina funktioner blir därför begränsad.

Funktionsstörningar är med all sannolikhet en direkt följd av obalans i näringssystemet. Näringsbehovet är således inte tillgodosett av olika orsaker. Antingen pga. en bristfällig/felaktig kost eller att det har uppstått störningar i näringsbalansen av andra anledningar. Kosten/näringen är en orsak, stress och sjukdom är några andra. De kemiska funktionerna kan inte tillverka de näringsämnen som behövs för en fullgod näring och näringssystemet sätts i obalans.

Kroppsfunktionsstörningar kan visa sig på olika sätt som t ex;

Klåda
Allergi
Trötthet
Pälsproblem
Viktproblem
Cancer
Beteende (aggressivitet, nervositet, stress m m)
Endokrina fel (diabetes, nedsatt njurfunktion m m)
Skelettproblem (HD-fel, artros, osteochondros m m)
Vävnadsdefekter (muskelstörningar - förtvining m m)
Infektioner (hals, öron, hud, endokrina dvs inre organ m m)
Mag- och tarmstörningar (mag- och tarmkatarr, diarréer m m)
Hormonellaproblem (nedsatt sköldkörtelfunktion, fertilitetsproblem m m)

Detta är några exempel på kroppsfunktionstörningar. Visar det sig att hunden har några av ovan nämnda, där arvet inte är orsak till störningen är kroppen i obalans. Näringsbehovet är helt enkelt inte tillgodosett.

Felaktiga råvaror i hundens kost som kan orsaka dessa störningar:

Bönor (t.ex. soja)
Fröer (t.ex. linfrö)
Spannmål (t.ex. vete, korn, råg havre)
Inaktiva fetter och oljor (t.ex. solros, oliv, majs, linfrö, kokos)
Syntetiska proteiner (t ex hydraliserade proteiner)
Syntetiska ingredienser


Allt som inte ingår i hundens naturliga kostcirkel är felaktig näring och skall inte heller ersätta ursprungsfödan. Funktionsstörningar har ökat kraftigt de senare åren. En ökning som bara stiger och sprider sig över alla åldrar och raser. Hundens påtvingade livsstil är med all säkerhet en orsak. Felaktig kost en annan och högst allvarlig bidragande faktor!

Tänk på att våra egna välfärdssjukdomar såsom allergi, benskörhet, diabetes och artrit (reumatism) som är ett resultat av ett sätt att äta och att leva felaktigt.
Det är väl i princip inte en enda människa som motsätter sig det? Dessa sjukdomar har även våra hundar idag...

Men genom att ändra dagens kostvanor från t ex. övervägande kolhydratskost eller vegetabiliska fetter, till hundens ursprungliga kostvanor. Så ger vi tillbaka hundens förmåga att bilda den näring som hunden behöver för olika behov i sin livssituation under sin livscykel.


Våra hundar utfodras numera enbart med BARF (Biologisk Anpassad Rå Föda)
av skäl som nämns här nedan. Om Du känner dig osäker inför att utfodra din hund utifrån BARF, rekommenderar jag dig att noggrant studera innehållsförteckningen på det torrfoder du använder. I dagsläget kan jag enbart rekommendera standardts torrfoder (detta säger jag självklart utan eget vinstsyfte). En annan och lättare variant av BARF är att utfodra med ett färskfruset foder, som t ex nordic special plus eller som jag delvis gör nordic ox/vom med engna tillsatta vitaminer, mineraler och spårämnen (även denna rekommendation är helt utan eget vinstsyfte). Dock fodrar det sistnämnda liksom ren BARF att du sätter dig in i vad din hund behöver, vilket dock inte är särksilt svårt!

Nedanstående är en kortare sammanfattning av uppgifter från O.Belfield, J.Billinghurst, P.Lazarus, R.H. Pitcairn, K.R. Schultze, Torel & Kammerer, J.Simon, och Animal Protection Institute:

De allvarligaste bristerna vid utfodring med torrfoder är:

Innehållet av fett är av naturliga skäl för lågt - annars skulle det inte kunna hålla sig under ett år som är den vanliga uppgivna hållbarhetstiden. Många saknar eller har en mycket låg halt av en eller flera av de essentiella fettsyrorna. Sammanlagt ger detta ofta hundarna hudproblem, tillväxtproblem och avelsproblem.

 

Alltför stor del av proteinet kommer oftast från cerealier. Hundar har svårt att tillgodogöra sig växtprotein som i större mängd är en onaturlig föda för dem. Detta kan ge allergier, fetma, problem med bukspottkörteln, diabetes, tandproblem och cancer.

 

Torrfoder är sterilt, saknar naturliga vitaminer, enzymer, antioxidanter och goda bakterier. Hundar som lever enbart på torrfoder får bl.a. utarmad tarmflora, tandsten och tandlossning, hud- och magproblem, ledproblem och cancer.

 

Många torrfoder innehåller för mycket protein men värdet på detta är ofta lågt, dvs ett lågt innehåll av essentiella aminosyror samt låg smältbarhet. Är det inte rätt balans på proteinet kan hunden inte tillgodogöra/använda sig av det.

 

"Köttet" - eller rättare sagt "köttmjölet" består främst av avfall från slakterier och matfabriker. I Amerika och Australien talar man om de fyra D:na - "The dead, dying, diseased and disabled animals" (De döda, döende, sjuka och oätliga djuren). Med detta köttmjöl kan följa att man får en hel del gifter. En ko som betat vid starkt trafikerad väg kan vara så full av bly att hon inte duger som människoföda.(I Amerika har man funnit att många hundar som uppvisat epilepsi lidit av kronisk blyförgiftning). Sjuka djur kan innehålla div. restprodukter från medicinering. "Kyckling" kanske bara består är näbbar och ben eller skrovet.

 

Detta leder oss över till att de flesta torrfoder innehåller alltför mycket kalcium och fosfor, vilket i sinom tid leder till bl.a förstörda njurar. För mycket kalcium binder även andra mineraler som blir otillgängliga för hunden, t.ex. zink, järn, koppar och spårämnet selen. Zinkbrist är ofta orsak till urfärgad päls och nos, försämrat nervsystem och sårläkning, sköldkörtelproblem, sämre tillväxt, försvårad valpning samt outvecklade testiklar.

Praktiskt taget alla ingående vitaminer är syntetiska och flertalet är därtill i bristande mängd.

Många tillverkare av torrfoder använder sig i dag av tillsatt E-vitamin för att hindra att fodret härsknar. Men det räcker med att affären eller köparen lagrat det för varmt eller så att solen gassar på förpackningen en tid så "går E-vitaminet åt" och sedan blir produkten snabbt giftig. (Ibland är det ingående fettet härsket redan vid tillverkningen). Härsket foder som serveras dagligen under en tid ger hud- och magproblem och slutligen död. De flesta hundägare lockas också, på grund av priset, att köpa för stora förpackningar. Näringsvärdet minskar snabbt varje gång förpackningen öppnas.


All mat har tillverkats under stark upphettning (upp till 250 gr C), vilket påverkar näringsämnena i negativ riktning. Det förstör även alla naturliga vitaminer och bioaktiva ämnen men inte bakterie- och mögelgifter, hormoner, antibiotika eller andra gifter som kan förekomma i ingredienserna.

Antalet punkter ovan skulle utan problem kunnat göras åtskilligt längre, dock sammanställde jag här de som för mig väger tyngst emot torrfoder.






Vad innebär då BARF rent konkret?

Våra hundar äter RKB (Råa Köttiga Ben) till "frukost". På kvällen serveras en köttmåltid med mixade "gröna saker" sommartid, vintertid blir det mindre mix och mer isländska havsalger för att täcka behovet av vitaminer och spårämnen på bästa sätt. Vi tillsätter även fiskolja 2 ggr/v, 2-3 råa ägg + krossat äggskal/v. Sommartid ger vi extra b-vitamintillskott för att hålla fästingarna borta.

Råa köttiga ben/RKB (frukost)

Allt som innehåller ben till mellan 30-60 % är Råa Köttiga Ben. Vi har valt att ge dem på morgonen och kallar dem därför för frukost.

Följande är exempel på RKB:

- Skrov av kanin, kyckling, kalkon eller annan fågel eller smådjur (alla köttigare delar är borta).
- Vingar av kyckling, kalkon eller annan fågel (räknas som köttigare och fetare RKB) - Halsar av kyckling, kalkon, nöt, lamm, hjort, rådjur, gris, m fl. Med eller utan skinn
- Atlaskotor av lamm, kanin, hjort, rådjur, m fl
- Revben av nöt, lamm, älg, rådjur, hjort, gris, m fl
- Svans av nöt


Kött och "gröna saker" (kvällsmål)

Det vi kallar för kvällsmål består av ”kött” och i huvudsak ”gröna saker”. Kött är till exempel muskelkött, lever, njurar, vom, mm från alla RKB-djur och även fisk och ägg. Dock utfodrar vi i huvudsak med någon av nordic vom, ox eller kyckling och ris vid köttmålet.

"Gröna saker" är alla gröna bladväxter, gräs, rotfrukter, grönsaker, groddar och frukt.

Kvällsmålet består viktmässigt av ca 50-60 % ”kött” och 40-50 % mixade ”gröna saker”. Av detta kan cirka 10- 20 % vara inälvsmat (lever, njure) 2-4 gånger per vecka. Beroende på storlek på hund kan kvällsmålet med födel också innehålla 2-8 ägg i veckan.

Följande är exempel på lämpligt ”kött” (kan vara från nöt, älg, kanin, gris, hjort, får, m fl):

- allt kött (muskelkött, kindkött, hjärta, tunga)
- inälvor (lever och njure, i allmänhet inte tarmar)
- vom
- strupe
- lunga
- annat kött med max 20-30 % ben
- ägg (helt ägg med finmalt äggskal; eller rå äggula och kokt/stekt/microvågad äggvita
- fisk


Följande är exempel på lämpliga ”gröna saker”. Blandningen ska helst innehålla mycket gröna blad, minst 50 %. Viktigt är även att variera ingredienserna, samt mixa dem ordentligt (det räcker inte att klippa smått eller riva!):

- maskrosblad (+ blommor)
- klöver
- nässlor
- gräs
- rölleka

- kirskål
- mjölktistel
- grodblad
- hästhov (tussilago)
- björk och askblad (dock inte i för stora mängder då det är urindrivande)
- aspblad
- hasselbladd
- harsyra (dock inte i för stora mängder då det är urindrivande)
- hundtunga - färska blad (har medicinskt en lugnande verkan. Torka och ge i något större mängd om din hund har det jobbigt vid t ex nyårsafton)
- sallad (alla sorter)
- morot + blast
- broccoli
- kryddväxter
- bladselleri
- gurka
- mangold och spenat (liten mängd rå, förväll gärna eftersom oxalsyran är ”giftig”)

Våren är den bästa tiden för plockning av växter och örter som ska mixas och frysas in för bruk under vintern. Det går också bra att torka växter och örter. De späda bladen av maskros, kirskål, björklöv, etc innehåller mycket vitaminer och mineraler som man får plocka av hur mycket som helst. Man skall då komma ihåg att inte plocka var som helst, utan bara på rena platser. Från mindre vägar skall man hålla ett avstånd på minst 10 m, landsvägar 100 m och motorvägar ett par kilometer. Diken med smutsigt vatten skall man också undvika, liksom ladugårdar, svinhus etc. Andras gårdar och tomter skall också undvikas. Tex brännässlan som är en av våra bästa örter, fastän många ännu håller det för ett ogräs, ger mycket vitaminer och mineraler.

Exempel på frukter och bär:

- hallon + blad
- blåbär
-
vinbär + blad
- björnbär + blad
- lingon + blad (bladens medicinska verkan: desinficerande på urinvägarna)
- nypon, befriade från de håriga nötfrukterna och hastigt torkade
- tokade rönnbär
- kiwi
- banan
- tomat
- äpple
- päron
- plommon
- avokado (inte i stora mängder)

Egentligen kan du ge vilka grönsaker och frukter som helst bara du inte ger samma sak hela tiden. Sparris kan vara alldeles utmärkt att ge om man tror att något farligt vasst sitter i magen eller tarmarna. Trådarna i sparrisen snor sig runt det farliga och drar med sig det ut på ett ofarligt sätt. Det går också bra att mixa och frysa in i "portionsstorlek". Detta är ett ypperligt sätt att ta till vara på vårens och sommarens "naturliga skafferi" av grönska.

Det borde vara självklart att hunden ska äta kött, fett och ben från animaliska produkter eftersom hunden är ett rovdjur. Att ersätta denna naturliga kostcirkel med en sämre, för att få en bättre vinstmarginal eller av andra anledningar på en bekostnad av hundens hälsa är idiotiskt!











Vaccinationer

De grundläggande vaccinationerna för hund är mot HCC (smittsam leversjukdom), valpsjuka och parvo. Rekommendationen är att du även vaccinerar mot kennelhosta.


Rådgör alltid med din uppfödare samt veterinär angående vaccinering.

Viktigt att veta som pinscherägare är att det tyvärr förekommer otäcka allergiska reaktioner i samband 12 veckors vaccineringen mot valpsjuka. Skulle detta hända dig och din hund är det bra att veta att dessa symtom vid inträffade fall helt försvunnit med en kortison-injektion/tabletter, fråga din uppfödare om denne tro att det förekommer risk för vaccinationsreaktioner. Bruk av kortison till förebyggande syfte är dock inte bra med tanke på alle biverkningar detta kan ge. Kortison har också en möjlig effektsdämpande egenskap.

Typiska pinschersymptom efter 12 veckors vaccineringen mot valpsjuka

Symptomen börjar vanligen 9-12 dagar efter vaccineringen. De första synliga symptomen är ofta letargi (mental slöhet), feber, illamående och rinnande ögon.
I typiska fall inträder de neurologiska symptomen 1-2 dagar senare. De neurologiska symptomens allvar har har varierat från lätta skakningar till ataxi (hunden uppträder ostadigt, vingligt och ryckigt) av varierande grad samt återkommande kraftiga epileptiska anfall. Det finns fall där hundar har avlivats utan behandling i samband med dessa reaktioner, med epilepsi som felaktig diagnos.

Behandling av symptomen samt prognos

De flesta fallen har framgånsrikt behandlats med kortisonpreparat. Men även B-vitamininjektioner, antibiotika samt vid behov läkemedel som avbryter anfallen har använts med framgång. Alla hundar som kommit under ovan nämnda behandling har till synes åtehämtat sig helt. Ytterligare reaktioner i samband med senare vaccinationer har förekommit i tre kända fall. Som drabbad nybliven pinscherägare kan man således trösta sig med att denna otäcka erfarenhet med största sannolikhet aldrig kommer drabba aktuell hund igen. Dock har uppfödarna ett stort ansvar gentemot så väl valpköpare som rasen att EJ låta högriskdjur för denna defekt gå i avel!


Diskussion

Personligen är jag något osäker på hur jag ska ställa mig till det utökade kravet på vaccinering. Det känns särskilt otäckt sedan bruket av avdödat vaccin försvann. Trots att det finns ett antal studier som visar att vaccinering med ett avdödat vaccin är att föredra och att man inte ska vaccinera med flera vacciner på
samma gång så finns det idag bara levande vacciner och det går heller inte att få tag i enkelvacciner. Ger man ett levande vaccin så ger man sjukdomen i försvagat tillstånd så att immunsystemet ska bilda antikroppar mot det. Vad tror ni händer om man då ger hunden ett flertal allvarliga sjukdomar på samma gång? Eller om hunden har ett försvagat immunförsvar? Mitt sunda förnuft skriker - MÖJLIG KATASTROF!

Diane Stein, skriver följande i sin bok ”The Natural Remedy Book for Dogs and Cats”:

"Vi ser fler och fler bevis för att vaccinationer skadar och ofta inte ens ger det skydd som veterinärerna hävdar. Vaccin är inte alltid effektiva och det är inte ovanligt att djuren utvecklar den sjukdom som de vaccineras mot. Ett djur som är stressat eller har ett försvagat immunsystem, kanske inte utvecklar de antikroppar som vaccinet ska producera. Djuret insjuknar istället i sjukdomen varvid veterinären antingen ger sjukdomen ett annat namn eller hittar på någon ursäkt. För många hundar får valpsjuka och för många katter får kattpest efter vaccinationen. Många dör.Ett annat vanligt resultat av vaccinering är att immunsystemet, försvagat och förvirrat av de antigener som plötsligt har bombarderat det på en gång, hamnar snett varvid ett antal andra sjukdomstillstånd kan uppstå.”. Dessa andra sjukdomstillstånd, s k vaccinosis, rapporteras många gånger inte och sätts oftast inte ens i samband med vaccinationen.

Juliette de Bairacli Levy, ett välkänt namn i hundvärlden och en av förebilderna inom rå mat anser att parvo är den värsta hundsjukdom som någonsin har funnits. Trots det så skriver hon så här om vaccinering:

"En totalt onaturlig behandling eftersom den kan orsaka cancer och diabetes. Sjukdo-mar som tidigare var okända inom hundvärlden men idag är vardagsmat. Pasteurinspirerade vaccinationsterapier ger missledande löften. Det utlovas att om vaccin används mot den och den sjukdomen så får man total immunitet. Otaliga bevis finns för att detta inte stämmer.”

Två amerikaner, Tom R Phillips och Ronald D Schultz rapporterade följande 1992 i
Current Veterinary Therapy XI:

"...det är viktigt att förstå att även om vaccination spelar en viktig roll i kampen att förhindra smittsamma sjukdomar så har immuniseringen precis som alla andra terapeutiska behandlingar sin begränsning och kan även orsaka skadliga reaktioner.”

Både Philips och Schultz hävdar mycket bestämt att multipla vacciner, dvs. flera vacciner i samma injektion inte ska användas och att endast friska djur ska vaccineras. Årliga vaccinationer saknar helt vetenskaplig grund och kan bara ställa till skada.

Jean Dodds, veterinär och flerårig forskare inom vaccinationsområdet hävdar att vacciner ställer till problem när de kombineras med andra faktorer. Till exempel ska man inte vaccinera djur som på något sätt visar stressymptom, hormonella avvikelser (som löpande tikar) eller har någon genetisk defekt. Dodds, har i sin forskning funnit att man bör använda avdödat vaccin istället för levande och att alla vacciner ska ges separat och aldrig tillsammans. I sin rapport ”Vaccine Safety and Efficacy Revisited” säger Dodds bland annat att "den ökade frekvens av immunrelaterade sjukdomar vi har sett under det sista årtiondet kan länkas till upprepad användning av polyvalenta MLV vacciner (Multipla Live Virus vaccin). De kan ge ett undertryckt immunförsvar och orsaka autoimmuna sjukdomar
som blodsjukdomar, benmärgsbrist, cancer, med flera.”

Eftersom stress är en känd faktor vid immunsjukdomar så bör en vaccinerad hund
hållas i stillhet och få lugn och ro i minst 24 timmar efter vaccinationen. Den bör dessutom hållas varm och inte utsättas för kyla eller extrem värme i flera dagar efter vaccination. Detta gäller speciellt valpar.




Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor



Avmaskning

Man bör avmaska sin hund en-två gånger/år en gång innan och en gång efter sommaren. Veterinären brukar också rekomendera att avmaska en vecka innan vaccination, se dock upp med att avmaska för ofta då det ökar risken för resistens hos inälvsparasiterna! Tala med din veterinär om du känner dig osäker.

Inälvsmask är parasiter som kan ge allvarliga biverkningar och obehag. Vanliga symtom är allmän slöhet, diarré, viktminskning, kräkningar och glanslös päls. Men det är ändå inte lätt att upptäcka inälvsmask. Vuxna djur kan vara angripna utan att visa yttre tecken på sjukdom.

Spolmask

Den parasit som vanligen förekommer hos hundar i Sverige är spolmask den är mest förekommande hos nyfödda valpar och i varierande utsträckning hos vuxna hundar. Det är således mycket viktigt att valpar avmaska ordentligt. Rådgör gärna med din uppfödare och veterinär om du känner dig osäker angående ett lämpligt behandlingsprogram.

Andra inälvsmaskar

Hakmask och bandmask är andra inälvsparasiter som kan förekomma. Dessa typer är dock sällsynta hos hund i Sverige och du behöver således inte rutinbehandla din hund mot dessa. Vid misstanke om förekomst av dessa parasiter bör du kontakta din veterinär för att få ett lämpligt behandlingsprogram.











Fästingar

Fästingen är inte en insekt utan ett leddjur och är därför besläktad med kvalster och andra spindeldjur. Det finns flera hundra olika arter av fästingar spridda över hela världen. I Sverige förekommer de huvudsakligen i Götaland och Svealand, samt mer sällsynt utefter Norrlandskusten.

Fästingen trivs bäst på fuktiga lite skuggiga platser och återfinns därför ofta i lövskogsområden med tät undervegetation. 

Att fästingar förknippas med alträd beror på att även alar föredrar denna miljö. När fästingen är aktiv sitter den ofta på ett grässtrå någon decimeter ovan markytan och väntar på att ett lämpligt offer skall passera.

Fästingen genomgår tre olika stadier i sin utveckling; larv, nymf och vuxen fästing. Dess totala levnadstid är kort, vanligen 2-3 år. Under denna tid växer fästingen från någon tiondel mm upp till 3-4 mm som vuxen. I varje skepnad har den behov av en måltid bestående av endast några droppar blod. Måltiden varar några dagar, ibland upp till en vecka. Därefter kan fästingen övervintra och utvecklas till nästa stadium.

Det är vanligt att man inte märker ett fästingbett. Detta kan bero på att fästingen släppt innan den blivit upptäckt eller att den i sina tidiga utvecklingsstadier kan vara svår att se eller känna igen på grund av sin litenhet. Fästingsäsong är det vanligen april-oktober, men milda vintrar kan säsongen förlängas betydligt. Fästingen behöver en dygnsmedeltemperatur på minst fem grader plus för att kunna bli aktiv.





Av fästingen överförbara sjukdomar

Uppmärksamheten kring fästingöverförda sjukdomar har under de senaste åren ökat kraftigt. Det gäller framförallt borrelios och erchilios, som är vanliga fästingburna infektioner på hund idag.


Vilka är symtomen på dessa sjukdomar?

Det kan vara svårt att skilja sjukdomarna år eftersom symtomen är lika.
En fästingburen infektion kan misstänkas på grund av vistelseort och kliniska symtom. Symtomen kan uppträda året om, underförutsättning att hunden har exponerats för fästingar någon gång under året. Vanliga akuta symtom är feber, trötthet, nedsatt aptit, ovillighet att röra på sig, hälta och oilka former av neurologiska symtom. Vid Ehrlicios kan även blodbristförekomma. De vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet och rörelsestörningar.

Behandling

Både borelios och ehrlicios kan behandlas med antibiotika. De flesta djur som drabbas av dessa sjukdomar tillfrisknar helt. Endast ett mindre antal djur utvecklar kroniska symtom. Däremot finns det risk för att djuret kan bli infekterade på nytt.

För att försöka minska risken att drabbas av en fästingburen sjukdom ska man försöka skydda sig själv och sin hund från att bli biten av fästingar.

Förebyggande råd:

Om man vistas i fästingrik terräng bör man ha för vana att dagligen inspektera folk och fä.

Avlägsna fästingen så snart som möjligt. Det finns olika fästing- pincetter på marknaden som underlättar borttagandet.

Människor som vistas i fästingrik miljö bör använda heltäckande kläder.

Djur kan behandlas i förebyggande syfte med antiparasitära medel. Tala med din veterinär om du är osäker på vilket preparat som är bäst.








Miljöträning

Att åka bil

Börja med att bara låta valpen sitta i bilen en liten stund de första gångerna.
Gå gärna in i bilen själv först och försök locka in valpen. Om den tvekar så lyft in den. Låt den inte bli stående utanför bilen för länge! Sedan utökar du med att åka en kort biltur. Då är det viktigt att hunden ligger så att den inte behöver ta spjärn i kurvorna. Antingen i mattes famn eller i en fastspänd bur, låda eller back med en filt i. Avsluta åkturen med något positivt; en godisbit eller en stunds lek. Hundar som går på valpkurs brukar snabbt lära sig vad en biltur kan innebära och blir jätteglada när matte öppnar bakluckan! Viktigt är därför att tidigt lära valpen att aldrig hoppa ut på egen hand, då detta kan få förödiska konsekvenser, i värsta fall kan hunden bli påkörd.



Vår ögonsten Vera nästan 8 veckor


Att åka hiss

Förr eller senare behöver de flesta åka hiss. Bland annat för att det är betydligt säkrare än att ta rulltrappan med hunden om du befinner dig i ett affärscentrum, på en tågcentral eller i tunnelbanan. Om valpen vägrar att gå in så försök att dra lätt i kopplet. Om den fortfarande är ovillig så lyft in valpen i hissen medan du berömmer.


Att åka tåg, buss, tunnelbana, spårvagn

Tränas på samma sätt som att åka hiss. Väl ombord ska du prata lugnt med hunden och berömma den när den acceptererar situationen. Låt de första åkturerna vara korta och avsluta dem med något positivt. Försök att välja en tur som inte är fullsatt de första gångerna. Om det är mycket folk ombord så är det viktigt att du går först och gör plats för hunden. Tänk också på att inte alla människor är djurvänner!


Att åka båt

En hund som ska på båtsemester senare i sitt hundliv bör i lugn och ro få bekanta sig med miljön runt omkring. Ta för vana att promenera på bryggor och bland båtar. Särskilt när det blåser är det mycket ljud i dessa miljöer och det är viktigt att valpen vant sig vid detta innan den ska gå ombord första gången. Även här gäller det att börja med en kort tur utan några dramatiska tilläggningar där besättningen skriker på varandra. Tänk i förväg ut hur ni ska få ombord hunden på smidigaste vis. Använd alltid flytväst till hunden! Även om hundar kan simma så kan det vara kallt i vattnet och hunden kan bli chockad och simma åt fel håll. Dessutom finns det ett praktiskt handtag på hundflytvästen som underlättar när hunden ska lyftas upp.




Rivendells Argos tar sig ett svalkande bad.
Copyright Rivendells kennel


Storstadsliv

Att komma in till en stor stad i rusningstrafik ger en väldig massa intryck för en ovan valp. Massor av främlingar, bilar som brummar förbi, bromsar in och tutar. Bullriga vägmaskiner, rasslande kundvagnar, dörrar som öppnas och slår igen... Innan du ger dig ut i infernot så ska du dubbelkolla att valpens halsband sitter så hårt att den inte kan krångla sig ur det om den skulle bli riktigt skrämd för något. När du går över gatan så tänk på att hålla kopplet kort. Valpen kan göra ett ryck åt oväntat håll och i stan är marginalerna små. Om valpen tycker att något, exempel-vis ett bullrigt vägarbete, verkar läskigt så stanna gärna en bit ifrån och låt valpen ”känna in” miljön. När den märker att inget farligt händer så lugnar den sig ofta. Om den är riktigt ängslig så försök att distrahera den men stanna kvar så att valpen vänjer sig vid miljön. Bind och lämna aldrig valpen ensam ute på stan, dels kan den bli stulen, dels kan den skrämmas eller rent av misshandlas av barn/ungomar och förstöras mentalt för all framtid!


Gå i trappor

Små valpar ska inte springa upp och ner i trappor för mycket, av fysiska skäl.
Men det är viktigt att de ändå får vänja sig att gå i trappor. Den som vänjer sin hund vid att alltid bli buren uppför trappor kommer förr eller senare att få problem. I alla fall de som har en storvuxen ras. Börja med att själv gå uppför trappan och se om valpen följer efter dig. Vänta gärna en liten stund. Om valpen inte vågar så gå ner till den och lyft upp den till mitten av trappan. Sedan går du före upp igen. Oftast går det lättare om valpen får gå uppåt först. Låt den gå närmast väggen för att känna stöd. Om valpen slår på bromsen så lyft upp ytter-ligare några steg. Beröm den medan du lyfter den och om den sedan börjar gå för egen maskin så ska den förstås ha ännu mer beröm. En riktigt ängslig valp
kan man lyfta upp så att den bara har ett eller två trappsteg kvar. Då kan den oftast inte motstå frestelsen att gå de där sista stegen för att komma ifrån den hemska trappan. En osäker valp kan behöva träna på detta i flera omgångar för att komma över olusten. Börja i lätta trappor och utöka sedan med svårare trappor, som gallertrappor och trappor med luft mellan stegen.


Gå på olika underlag

Tränas på samma sätt som att gå i trappor.




Rivendells Asterix/"Affe" 3 månader.
Copyright Rivendells kennel.
Tack Cathrine och Catharina för att jag får använda bilden.



Att träffa andra djur

Det är förstås viktigt att hunden inte är rädd eller aggressiv mot andra djur. Åk ut på landet och vandra förbi en hage med kor eller hästar. Gör ingen stor affär av det hela utan bara passera. Om hunden är rädd så lugnar du den och muntrar upp den. Om hunden skäller på djuren är detta ofta ett tecken på osäkerhet. Gå gärna fram mot djuret och prata vänligt och klappa det om du kommer åt. Då inser valpen att djuret inte är farligt. När den slutar skälla berömmer du valpen. Om den har svårt att slappna av så försök att distrahera den, kanske med en leksak eller lite godis. Glöm inte att ta hänsyn till de andra djuren! Verkar de oroliga så välj en annan plats. Det brukar inte vara svårt att hitta djur på landet som inte lyfter på ögonbrynet över en skällande hund. Vid mötet med andra djur ska valpen alltid hållas kopplad! Om valpen vill jaga djuren så ska du säga ett bestämt nej och hålla tillbaka den i kopplet. Beröm när den lugnar sig.


Rivendells Asterix bekantar sig med en häst.
Copyright Rivendells kennel. Tack snälla Cathrine
och Catharina för att jag får använda bilden



Skott och annat oväsen

En stor del av landets hundar är mer eller mindre ljudkänsliga – ”skotträdda”.
Detta kan påverka hundens och din vardag väldigt mycket och det kan vara klokt att försöka förebygga denna rädsla. Det finns skivor/band med inspelade skott och fyrverkerier som man kan börja spela på låg volym i valpens trygga hemmiljö. Om valpen verkar oberörd så ökar man volymen successivt. Utöka träningen med att spela upp bandet utomhus. Sedan kan det vara lämpligt att söka sig till en skjutbana och promenera förbi på avstånd, då och då. Om valpen verkar berörd så
försök att avleda dess uppmärksamhet genom att göra något roligt, till exempel leta godis. Verkar valpen lugn så kan du minska avståndet till skjutbanan nästa gång. Som med all annan miljöträning är det viktigt att gå varligt fram och nog-grant studera valpens reaktioner. Skona inte valpen från oljud av alla de slag i all välmening. Vänj den istället vid att slammer och väsen är en del av vardagen.


Fem tumregler vid miljöträning

• Ömka aldrig hunden om den är rädd!
• Uppträd lugnt, bestämt och uppmuntrande!
• Anpassa träningen efter valpens beteende!
• Forcera aldrig fram något utan öka på svårigheterna gradvis!
• Vissa saker kan man behöva upprepa många gånger för att valpen ska vänja sig!



Miljöer som kan vara bra att låta valpen uppleva:

Hiss, buss, bil, tåg, båt, cykel, trappor, gångtunnlar, gångbroar, bryggor.
Rusningstrafik, vägarbeten, automatiska svängdörrar, olika underlag, tex
gummimattor, klinkers, galler, parkettgolv. Prasslande och fladdrande presenningar, hästar, kor och andra större djur.




Rivendells Alpha/"Affe".
Copyright Rivendells kennel. Tack snälla Cathrine
och Catharina för att jag får använda bilden









Pinscherns mentalitet ur MH-perspektiv

Till min stora glädje väljer allt fler pinscherägare och uppfödare att mentalbeskriva pinschern. Detta ger värdefull information om individens mentalitet, men ger framförallt en bild av uppfödarens avelsarbete.


Rocco & Xerox


Följande text är författad av Therése Bernqvist och citeras här i sin helhet med författarens medgivande:

”För alla raser som har MH-beskrivna individer så finns det utarbetade spindeldiagram, s.k. rasprofiler, vilka tydligt visar hur rasgenomsnittet vid de olika momenten ser ut. Och detta kan ge anledning till eftertanke... Är t.ex. rädsle-reaktionerna genomsnittligt höga i en ras, med lågt genomsnitt på avreaktion, så kan det vara ett tydligt tecken på att rädslor är något man bör ta hänsyn till i sitt avelsarbete.


Xerox vid strandkanten.


En rasprofil kräver att det finns en stor andel MH-beskrivna hundar i rasen, eftersom en rasprofil helt enkelt är ett genomsnitt för hur rasen är idag. Är de beskrivna individerna inom rasen få, eller enbart från vissa specifika blodslinjer, kan rasprofilen rentav bli något missvisande, eftersom dess utformning enbart styrs av vilka individer som beskrivits.

Rasprofilerna av de olika MH-beskrivna raserna kan hittas hos Genetica (www.genetica.se), där Per-Erik Sundgren lagt upp de olika spindeldiagrammen som han har utarbetat.

Den gröna ring som syns i mitten av diagrammet motsvarar medelvärdet på varje enskilt moment för samtliga brukshundraser. Den oregelbundna fyllda figuren visar den aktuella rasens avvikelse från nämnda medelvärde på varje enskilt moment.
Är den generella reaktionen inom rasen starkare/mer intensiv än medelvärdet för alla raser, blir avvikelsen positiv, och är den generella reaktionen inom rasen svagare/mindre intensiv än medelvärdet för alla raser, blir avvikelsen negativ.



Rocco & Xerox busar

Tittar man på det utarbetade spindeldiagrammet för pinscher (inlagt som bild nedan), som fram till 2003-10-15 bestod av 119 MH-beskrivna individer, så är det några kännetecken som framträder tydligt:

 

Kontakt

Pinschern tycks inledningsvis vara något mindre tillgänglig och kontakttagande än brukshundraserna i allmänhet, och låter sig generellt sett inte gärna hanteras av en främmande person.

Den har dock inga problem att på ett vänligt sätt ta kontakt med exempelvis spökena, som först uppfattats som hotfulla, och har vid just denna typ av kontakt till och med ett något högre medelvärde än brukshundraserna i allmänhet, vilket får anses som något mycket positivt! Att den får jämförelsevis lägre värden i de inledande kontaktmomenten får väl sägas stämma ganska väl överens med beskrivningen i den tidigare rasstandarden, där pinschern i allmänhet beskrevs som något reserverad mot främmande personer.

 

Lek

Pinscherns resultat i de moment som visar leklust är tyvärr något missvisande.

De flesta pinschrar är livliga och lekfulla, men samarbetar/leker helst bara i någon större utsträckning med dem de känner. Eftersom majoriteten av lekinviterna under en MH-beskrivning kommer ifrån för pinschern okända personer (testledaren samt avståndsfiguranten), så spelar rasens allmänt neutrala tillgänglighet och låga intresse för utomstående en stor roll, och de flesta pinschrar besvarar därför helt enkelt inte de lekinviter som ges av dessa personer med något större intresse, även om den i de flesta fall följer avståndfigurantens inledande förehavanden med tydlig uppmärksamhet. Dock tappar den intresset så snart avståndsfiguranten "avslöjat sig", och har sällan något intresse av att ens springa ut till denne. Därav de låga värdena på dessa moment.

Hade dessa moment till en större del utförts av föraren eller någon annan för pinschern redan bekant person, hade antagligen resultatet blivit ett annat.

 
Xerox badar

Jakt & Gripande

Momenten som berör jakt/förföljande och jakt/gripande är intressanta vad det
gäller pinscher. Generellt sett är det inte så många pinschrar som förföljer det
bortflyende bytet, men vissa gör det.


Copyright på ovanstående två bilder har Leena Ekroth, Xitamiz kennel.
Tack snälla Leena för att jag får använda dem.


Av de som förföljer bytet är dock andelen gripanden i princip obefintlig, förföl-jandet avbryts oftast när pinschern kommit i kontakt med bytet, och generellt sett har rasen vad som kallas "bytesrespekt", dvs den stannar upp och nosar, men griper inte, och är heller inte fortsättningsvis intresserad av bytet.

Mycket av detta beteende kan säkert härledas till pinscherns ursprung som rått-jägare, då dess nedärvda jaktbeteende är mer katt-likt till sin metod, dvs istället för ett förföljande och gripande, så använder sig pinschern av en metod som byg-ger på väntan och ett plötsligt språng, där bytet sedan grips med framtassarna, ungefär som en katt, eller en räv som jagar sork.


 
Wilma & Xerox på språng


Aktivitet

När det gäller aktivitetsnivån under det "händelselösa" momentet i MH-beskriv-ningen, så visar pinschern att den i allmänhet är en balanserad ras, dock med något högre krav på fortsatt aktivitet än brukshundraserna i genomsnitt. Trots sitt livliga temperament, så är stressnivån hos pinschern allmänt sett inte särskilt hög, även om den är konstant uppmärksam på sin omgivning, något som också får anses som eftersträvansvärt enligt rasstandarden.

Hot

När det gäller de moment som prövar hundens förmåga att avläsa en hotfull situation, så tycks pinschern allmänt sett kunna avläsa situationen ganska bra.

I avståndsleken, där figuranten inte uppträder hotfullt, utan snarare inviterar till lek, så tycks heller inte pinschern allmänt sett svara med hotbeteende, utan tolkar i detta flesta fall figurantens beteende alldeles korrekt som lekinviter, varför graden av hotreaktioner på detta moment också ligger långt under genomsnittet för brukshundraserna.

När det istället gäller de moment som är tänkta att fungera som dels ett plötsligt uppdykande hot (överraskningen) och dels ett långsamt närmande hot (spökena) så skiljer dessa sig åt.

Förekomsten av hotbeteende avseende överraskningsmomentet är generellt sett mycket låg, och mer än något enstaka hotbeteende visar pinschern sällan.

Copyright på ovanstående bild har Lena Ekroth, Xitamiz kennel.
Tack Lena för att jag får använda dem.

Mer frekvent är hotbeteendet vid spökena, där medelvärdet fortfarande är lägre än genomsnittet för brukshundraserna, men där pinschern allmänt sett tycks visa fler hotbeteenden än tidigare, och även kontrollerar och handlar mot båda spökena.

En ras som generellt sett tycks tolka en situation väl, och som inte svarar med hot förrän den är övertygad om det hotfulla i situationen.

 
Xerox

Rädsla

Rädslereaktionen hos pinscher tycks framförallt vara knuten till plötsliga ljud, dvs ljudkänslighet.

Pinschern blir i allmänhet inte särskilt skrämd av det första överrasknings-momentet med den uppflygande overallen, utan både den direkta rädslereaktionen, och även den kvarstående rädslan efteråt, är till och med genomsnittligt lägre än medelvärdet hos brukshundraserna. Pinschern låter sig alltså allmänt sett inte påverkas särskilt mycket av en plötsligt uppdykande händelse, utan kan snabbt tolka det den ser som ofarligt.

I momentet med ljudkänsligheten är istället situationen den omvända. Pinschern reagerar kraftigare än brukshundraserna på det plötsliga ljudet, och har även en större kvarstående rädsla för ljudet efteråt.

Mycket av resultaten i båda dessa moment beror säkert till stor del på pinscherns reaktionssnabbhet. I det första momentet hinner den snabbt reagera med att uppfatta och tolka vad den ser, vilket gör att rädslan aldrig hinner komma till uttryck innan hunden tolkat situationen, och i det andra momentet reagerar den snabbt på det plötsliga ljudet, och hinner därför längre i sin flyktreaktion innan ljudet upphört, än många andra raser.

Även i momentet med de långsamt närmande spökena, tycks pinschern allmänt sett reagera mer än genomsnittet för brukshundraserna,men där spelar också intrycket av ett tydligt och långvarigt hot från spökena en stor roll.








På ovanstående bilder ser du Lilla Enebys Ossian med matte Sara.
Copyright på bilderna har Lena Ekroth, Xitamiz kennel.
Tack snälla Lena för att jag får använda dem.
 

 Nyfikenhet

Skillnaden i reaktion mellan ljudkänslighetsmomentet och de moment som inte innehåller ljud framkommer även tydligt när man tittar på den generella nyfikenheten inom rasen, dvs hur snabbt hunden tar sig fram till det som skrämde den, och tar reda på vad det var.

Vid just ljudkänslighetsmomentet är det ytterligt få pinschrar som relativt snabbt går fram och undersöker vad det var som lät. Tiden för avreaktion är i de flesta fall mycket lång för rasen, och det kan generellt sett ta mycket lång tid innan hunden tar sig fram till skramlet, om den överhuvudtaget gör det.

När det gäller överraskningen och spökena har pinschern allmänt sett betydligt mindre problem att ta sig fram och undersöka overallen/spökena, även om de även där ligger en bit under genomsnittet för brukshundraserna.

Kanske skulle ett något mer självsäkert handlande, framförallt avseende ljud-känsligheten, men även vid de andra rädslemomenten, vara att föredra, då rasstandardens önskemål är en självsäker och balanserad hund.


 
Lilla Eneby's Wilma



Kvarstående intresse

Pinscherns kvarstående intresse för det som skrämt den, efter att den fått under-söka orsaken till händelsen (överraskningen/ljudkänsligheten), är i allmänhet lägre än genomsnittet för brukshundraserna i allmänhet, vilket får anses som positivt. Intresset hos alla brukshundraser ligger relativt lågt efter att de har fått avrea-gera, och att pinschern där ligger ännu lägre, är enbart av godo. När händelsen väl passerat, är den inte särskilt intressant längre.

 

Skott

Tyvärr tycks inte skottet vara pinscherns starka sida, något som med säkerhet hänger samman med dess tendens att reagera starkare på moment som berör ljudkänslighet.

Förvisso har brukshundraserna generellt sett en låg frekvens skottberördhet jämfört med andra raser, men det är ändå knappast önskvärt med en så stor skillnad mellan pinschern och brukshundarna avseende skottberördhet som diagrammet tyder på.

Många pinschrar reagerar så pass starkt på skott att de kan anses som skott-berörda/-rädda (alternativt avstår från skottet pga misstänkt berördhet), så att det knappast kan anses som tillfredsställande. Detta är något att ha i åtanke vid avel och miljöträning.

 

Slutsats

Sammantaget ger rasprofilen för pinscher intrycket av en ras som är vänlig inställd till sin omgivning, men ganska ointresserad av främlingar. Den tycks ha relativt lätt för att koppla av, men är ändå uppmärksam på sin omgivning. Den verkar också vara balanserad avseende hot, dvs den måste bli övertygad om det hotfulla i situa-tionen för att själv svara med hot, och så snart hotet försvunnit, tycks den inte ha några större problem med att avreagera.

Dock tycks det finnas anlag för rädsla avseende ljudkänslighet, något som yttrar sig både vid plötsligt skrammel och vid skott, vilket ställer högre krav på avel och noggrann miljöträning.

En livlig, temperamentsfull, reaktionssnabb och i de flesta avseenden balanserad ras.

Fortsättning

Önskvärt är att uppfödare och valpköpare fortsätter att MH-beskriva sina pinschrar, helst i en ännu större omfattning, för att få ett bredare underlag från flera olika kennlar till analys av pinscherns mentalitet ur MH-perspektiv och mentalitetens möjligheter till avelsmässig påverkan.

Tanken är också att den kommande enkäten till uppfödare och valpköpare ska belysa sådana frågor som inte MH-beskrivningen på ett tillfredsställande sätt ger direkt svar på.”


Spindediagrammet nedan visar pinscherns rasmedelvärde vid MH


Spindeldiagrammet kommer från Genetica (www.genetica.se)








Fakta om MH

MH = Mentalbeskrivning Unghund 12-18 mån
MH/MÄ= Mentalbeskrivning Äldre hund 18 mån - uppåt

Hunden skall vara ID-märkt. MH är ett test där hundens reaktioner noteras i en stigande intensitetsskala (1-5). De olika stegen är beskrivna i förväg och domaren väljer således mellan redan givna alternativ.

Hunden beskrivs i följande moment:

Kontakt - hälsning/samarbete/hantering
Lek - leklust/gripande/dragkamp
Jakt - förföljande/gripande
Aktivitet - hundens förmåga att anpassa sig i en passiv situation
Avståndslek - Intresse/hot-aggrisivitet/nyfikenhet/leklust/samarbete
Överraskning - Rädsla/hot-aggrisivitet/nyfikenhet/kvarstående rädsla/ kvarstående intresse
Ljudkänslighet - rädsla/nyfikenhet/kvarstående rädsla/kvarstående intresse
Spöken - hot-aggrivisitet/kontroll/rädsla/nyfikenhet/kontakt
Lek - leklust/gripande
Skott - är hunden skottfast?  

Mentalbeskrivning beskriver vad hunden gör. Beskrivaren kryssar i lämplig ruta på ett protokoll som passar in på hundens beteende. Varje moment beskrivs var för sig. Protokollet har en intensitetsskala från 1-5. Förenklat kan man säga att hamnar krysset på ruta 1 så har hunden låg intensitet och i ruta 5, stor intensitet.

Intensitetsskalor används för att underlätta utvärderingar av medelvärdet inom en kull. Mentalbeskrivningen kan på det sättet vara ett bra avelsinstrument för uppfödare.

Det finns all anledning att betona att MH/MÄ inte är ett test där hundarna ska skrämmas och få negativa minnesbilder, som sitter i livet ut. Tvärtom, en MH/MÄ-test är upplagd så att hundarna ska få gott om tid på sig, för att avreagera efter varje moment. Skulle hunden ha svårigheter att avreagera, så avbryts provet direkt. Man ska naturligtvis ha samma hund med sig hem efter provet, som man hade före. (Som förare är det "bara" att gå testbanan med sin hund och följa testledarens anvisningar)

Fr o m 1997-01-01 ingår karaktärsprovet i MH:et. En hund som tar sig igenom ett MH/ MÄ har samtidigt klarat sitt karaktärsprov för utställning. För att få tävla bruks krävs det även att hunden hamnar på siffran 1-3 på skottprovet för att få godkänt karaktärsprov. Dessutom har två nya moment tillkommit. Det är hantering av hunden i samband med beskrivningen av tillgängligheten. Momentet överfall har tagits bort och ersatts av momentet avståndslek med okänd person.

Mentalbeskrivningar är offentliga handlingar som registreras hos SKK (Svenska Kennelklubben). Den vetgirige kan jag varmt rekomendera att besöka SKKs hundata på nätet och ta del av testade pinschrars MH-resultat m.m.








Fakta om korning


På bilden se du Asketvetens Chaz under "Atlas" korning
Copyright Eva Brunström 2004


Titeln KORAD får den hund som blivit bedömd godkänd vid mentaltest för korning samt erhållit minst ett 2:a pris vid kvalitetsbedömning exteriört vid officiell exteriörbeskrivning och är HD-fri. Hund som får deltaga i Mentaltest för korning ska vara mellan 22 mån - 4 år och vara ID-märkt.
 
Följande mentala egenskaper och anlag testas och utvärderas under ett mentaltest. Beroende av egenskapens betydelse är egenskapen värderad med olika koefficienttal.



På bilden se du Asketvetens Chaz med matte Eva under "Atlas" korning
Copyright Eva Brunström 2004


Tillgänglighet: koeff 15
Kamplust, jakt: koeff 8
Kamplust, social: koeff 6
Temperament: koeff 10
Skärpa: koeff 5
Försvarslust: koeff 5
Nervkonstitution: koeff 35
Hårdhet: koeff 8
Dådkraft: koeff 8
Skottfasthet




På bilden se du Asketvetens Chaz med matte Eva under "Atlas" korning
Copyright Eva Brunström 2004



En korning avser inte att testa vad hunden gör, utan två domare tolkar hur hunden har upplevt testet med hjälp av reaktioner. Helheten bedöms och slutresultatet
sammanställs i poäng i efterhand av domarna. När domarna sammanställt resultatet
får hundägaren ett protokoll på detta samt en genomgång av hur domarna tolkat
hundens reaktioner.



På bilden se du Asketvetens Chaz med matte Eva under "Atlas" korning
Copyright Eva Brunström 2004


Domarna värderar hundens egenskaper i värdetal mellan -3 och +3, vilket sedan multipliceras med egenskapens koefficienttal. För att en hund ska få bedömningen godkänd, måste hunden ha erhållit + 100 poäng, samt lägst värdetalet + 1 i Tillgänglighet och i Nervkonstitution, samt värdetalet -1 i Skärpa. Hunden måste dessutom bedömas vara skottfast.

Man ska dock inte "stirra sig blind" på poängen. Det är beroende av vad hunden ska användas till. Genom korning/MH får du hjälp att förstå din hund, vilket kan underlätta din och din hunds liv och träning.



På bilden se du Asketvetens Chaz med matte Eva under "Atlas" korning
Copyright Eva Brunström 2004


Exteriörbeskrivning för KORNING

Exteriörbeskrivning för korning är en officiell beskrivning. För att få en exteriörbeskrivning officiell kan man delta enligt följande:

1. I samband med den arrangerande korningen.

2. I samband med Officiell utställning, där rasen är representerad. Man kan även gå till t ex en officiell Howavartutställning och få sin pinscher beskriven, förutsatt att aktuell domare även är auktoariserad för pinscher. Domare och arrangör skall dock kontaktas före utställningen för att höra efter om denne är villig att genomföra beskrivning efter genomförd bedömning. Hundägaren tar här själv med exteriörbeskrivningsprotokoll.



På bilden se du Asketvetens Chaz med matte Eva under "Atlas" korning
Copyright Eva Brunström 2004



3. Rasklubbarna kan arrangera separat exteriörbeskrivning för korning. Datum och plats anmäls till kansliet.




På bilden se du Asketvetens Chaz med matte Eva under "Atlas" korning
Copyright
Eva Brunström 2004


Exteriörbeskrivning för korning är ett officiellt arrangemang som även berättigar hunden vid godkänd beskrivning att tillgodoräkna sig detta som exteriörkrav för brukschampionat.



På bilden se du Asketvetens Chaz med matte Eva under "Atlas" korning
Copyright © Eva Brunström 2004









Referenser och tips för vidare läsning:


Rocco & Xerox

Ahlbom Åsa. Från valp till vuxen hund.

Bodfäldt Eva. Kontaktkontraktet – En bok om människans samspel med hunden.

Cuthbert Gloria. The German Pinscher

Egvedt Morten & Koste Cecilia. Klickerträning för hund.

Fält Lars. Beteende boken – Om valpens tidiga beteendeutveckling.

Gustafson Mickie. Valpen – Om kärleksfull valpuppfostran.

Hallgren Anders. Lyckliga lydiga hundar.

Högman Lisbeth, Berndt Klingeborn, Staveborn Monica, Sjösten Inki och
Sjösten, Boel. Hunduppfödarens handbok.

Lind Bitte. Uppfödarboken – Hunduppfödning i teori och praktik.

Leppänen Mina (VMD, pinscher uppfödare). Artikel i TABU 1.2005, Om läkemedel för djur

Tapper Ingrid. Hundens mentalitet – Från test till beskrivning.

Willby Ursula. Lydnad för tävlingssugna.

http://www.standardt.se

http://pinscher.mine.nu/
Rasbeskrivning -pinscher. RAS. Pinscherns mentalitet. Pinscherns hälsa.

http://www.fasting.nu/